Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenbelätet på Wisahickon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STENBELÄTET PÅ WISAHICKON.
rar, hördes ett skärande skri, portarna sprungo
upp, och ut strömmade män, kvinnor och barn.
Några föllo på knä och sträckte armarna mot
den hvitglödande himmelen, andra störtade ned
till båtarna och försvunno i vassen eller flydde
norrut öfver fälten.
Indianerna ryggade obeslutsamt tillbaka.
— De hvita bekriga de hvita, sade någon
betänksamt.
En man sågs komma springande stigen
uppåt. Hans svarta klädnad fladdrade för
vinden, rundt halsen stod ett hvitt vippande tyg
ut likt strålar från solen, och hans händer, höjda
öfver det gulhåriga hufvudet, tecknade åt dem.
Det var de hvites medicinman, han som
helade sår och en afton från stranden talat ut
till dem på floden 0111 blekansiktets store Ande.
— Fly — flämtade mannen —
hollän-darue hafva eröfrat Kristineborg, de skola
nedskjuta eder liksom de dödat svenske män.
I ett ögonblick förvandlades stammens
hållning. Kvicka, glidande och smidiga som ormar
rörde sig männen mellan de skymmande träden,
och efter en kort rådplägning beslöts, att man
skulle draga bort till de höga bärgen, klädda
af evigt grön skog. Skyndsamt lossade
kvinnorna hyddornas stockar och kastade dem på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
