Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenbelätet på Wisahickon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt skum med bladens och örternas rusande
ångor och med biens och myggornas söfvande sång.
Bidande Hjorten erfor i bröstet ett
underligt kval, som sved likt såret af en pil, men
hans håg brände af lust till dåd.
Då prasslade det hastigt i grenvärket och en
flicka nalkades ljudlöst och stannade med sänkt
hufvud och korslagda armar framför honom.
— Hvarför dröjer Bidande Hjorten?
hvi-skade hon med en röst, len som sommarvinden.
Hennes hår svallade om midjan och
hennes ögon glittrade oroligt likt flodvågen. Dotter
af en besegrad stam hade Solros vuxit upp i
Röda Örnens hydda och skulle snart gifvas
hans son till hustru. Ynglingen trådde till
henne som hjorten trängtar till källans vatten.
Nu blickade han dock mörkt.
Åter talade hon:
-— Jag har allt redo och skall tjäna dig
under vägen.
— Bidande Hjorten stannar vid sin faders
sida, kom svaret kort.
■— Blekansiktets eldvapen skall döda dig
liksom det dödade honom — fly.
— Bidande Hjorten fruktar icke eldkulor—•
han vill se de hvita hundarnas blod.
Då förde Solros hastigt sina händer samman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
