Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - À quarante ans - På kvällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På kvällen.
Med eld äro de tecknade, de få, små
minnena, som bränna mig.
En septemberdag med blåklintshimmel —
mins du den?! Middagssol strålar öfver
björkarna och bäcken, som entonigt porlar mellan
slippriga stenar. Vi hade skilt oss från
ungdomsskaran, vi två, blifvit efter i hagen — du
tog upp din knif och skar mitt namn i den
hvita barken, tala kunde vi icke. Sedan giugo
vi på den trädskuggade stigen ned mot bäcken.
Rädd för tystnaden, som blef tung af
innehåll, sprang jag ut på stenarna, hoppande från
en till en annan. Jag skrattade som en toka,
skämtade, och du följde med, du log, men din
bruna kind var het och dina stålblå ögon
glänste, — Då gjorde jag ett öfverdådigt hopp —
och nådde en sten långt ute i strömdraget.
Rundt om idel vatten — det såg illa ut för
mig. Du stod på en smal häll ett godt stycke
ute ehuru den dock var mig närmast. Ett
ögonblicks bidande stillhet — skämtet fastnade
i min hals. Oändligt mycket genomfor mig,
bland annat att jag väl 1111 hade att taga af
mig skor och strumpor och vada — i din åsyn.
Tanken gjorde mig på allvar nervös. Flätorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
