Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - À quarante ans - På kvällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föllo ned på axeln, jag stod orörlig och djupt
rodnande. Bönfallande såg jag upp -— så tyst,
så skrämmande tyst öfverallt, blott bäcken
porlade och porlade, tills alla tankar domnade. Då
sträckte du ut dina armar. Var det »kom» du
hviskade? Jag har aldrig vetat det, dock hörde
jag ordet någonstädes ifråu. Men ditt ömma,
ljusa leende, det såg jag, din mustasch som lätt
skälfde, dina ögon, som svartnade. En yrsel
betog mig, en gränslös kärlek, den svepte in
dig, mig, allt i ett flor — hade jag älskat
mindre skulle jag kunnat kasta mig, öfverdådigt
som ett barn, i din famn. Nu vågade jag ej,
vågade ej tro, att det var kärleken, som räckte
sina armar — kunde ej bjuda ut min egen
kärlek, så kallade jag det. Jag blef stel.
»Koketteri» hade man varnat 111ig för, en kviunas
blygsamhet gör henne ju dubbelt åtråvärd. Du
stod kvar. Jag vände mig 0111 och sade — lät
det naturligt? Jag tror nog det.
•— Då puffar jag er bara i vattnet.
Hvarefter jag balanserade ut på små
kisel-stenar, vätte mina fötter, kände förtviflan —
och du kom efter, blek och stum ... O mins du?
Ett enda litet språng — och jag hade
lef-vat mitt värkliga lif, kort eller långt, sällt eller
osällt — dock mitt lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
