Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - À quarante ans - På kvällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I skymningen var det och de gamla
hvi-lade därinne. Jag satt vid pianot och spelade
sakta och bredvid stod du. Mitt hjärta sved
af ångest, ty dagarna ledo och vi skulle skiljas.
Älskade du mig, älskade du mig — värkligen ?
Då hörde jag dig säga halfhögt, medan du
piskade noterna med ett strå:
— Hvarför skulle inte jag ha rätt att
sjunga ut, jag som andra — hvarför? det är
löjligt.
Förtviflan grep mig — lik aningen om
själfva ursmärtan. Det flög igenom mig en
vild tanke att bryta ut, att i lidelsefull gråt
handlöst kasta mig öfver tangenterna. Men
lika blixtsnabbt kom den kalla tanken: du vet,
att du gör detta för att tvinga honom att tala,
för att påskynda frieri. — — Och oviss, sliten,
slår jag i stället an en gammal vals, spelar
som en galning, slutar med ett skratt och
stiger upp.
Du förstod mig ej — jag gycklade väl..
Du hade ställt till en utfärd. Alla tommo
utom jag. Min mor förbjöd mig, blott emedan
det gjorde godt att då och då säga nej.
Älskade han, så äggades han endast af denna
lilla manöver.
O lek — förbannad vare du, som frestar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
