Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stanna, sakta slå ihop händerna och kröka sina
knän till en nigning, under det han talade stilla
förtvifladt:
— De känna ju inte Amerika därhemma
de komma ju med de mest rosenrasande
fantasier . . . hemta sin visdom mest ur
svensk-amerikanska prässen! 1 Jo det är en skön källa, det
skall jag säga . . . Och från små turistglopar, små
själfgjorda intelligensprofeter, som inte se längre
än näsan räcker . . . Man gör väl för litet affär af
dem härute, kan jag tro — och så är det ondt
om punschen . .. Men Herre du milde hvad man
är belåten, sedan man krossat allt stort ... så att
man själf kan la sitta på spillrorna och vara stor . . .
med sina gamla utslitna trasor, sina gamla
uråldriga låtar. . .
Matilda blott log — verandan vidgade sig ju,
luften vågade sig af sånger, och det var i grunden
likgiltigt hvad det var för slags sånger. Pryhl
menade för resten intet ondt i världen, han förstod
hur ensam man kunde känna sig, utan honom hade
man väl knappast härdat ut . . .
Solen sjönk bakom vilian, folk gick sin
vanliga aftonpromenad på trottoaren och hälsade in,
men för hvar gång Pryhl afbröts, återknöt han
energiskt sitt tal. Erik låg och såg upp på
honom med godmodig satir i sina ljusa ögon, Ruth
satt orörlig som en staty och själfva Atle höjde
små indiantjut upp i det skäggiga ansiktet, som
glödde så lätt i förgätenhet af allt. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
