Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han steg upp och de följdes alla ät till grinden
och en liten bit därutom. Matilda gick förut med
sitt bara hufvud, sin långa, smidigt böjda kropp
och sin klädning frasande mot det böljande gräset,
som slog upp öfver trottoarkanten. Hennes sinne
var lätt, öfvermodigt som en segrares, hennes
näsborrar vidgade sig för den fuktiga ängsluften, och
hon fick intensiv lust att gå och gå, på måfa utan
att veta målet. Men dessa bräder lupo rakt, utan
någon afvikning, man måste följa dem i deras
enformiga utsträckning, ingen människa trädde sin
fot ut på prärien, i det långa gräset vimlade af
farligheter, ingen gick på äfventyr, ingen rusade af på
okända, vilda stigar — allt är regelrätt, utstakadt. . .
— Nu vända vi, barnen ligga ju ensamna i
huset, sade Erik gäspande.
— Åh en liten bit till — Matilda vände
sig om.
— Låt mig då få vara menniska en stund —
kom det öfverraskande hetsigt, och strax därpå:
nu gör det detsamma, kom så gå vi hem.
Vid afskedet kramade Pryhl hennes hand som
bevis på förståelse, men med ens gjorde detta intet
intryck, blott ökade hennes retlighet.
Så gingo makarna vägen tillbaka, Erik kastade
då och då förläget undrande blickar på sin hustru,
hon kände det och medvetandet nästan sprängde
henne.
Hvem förstod, hvem förstod? 1 Icke hon själf
minsann. Ett Niagara törstade hon efter och en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
