Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denne man som gjorde, att han icke skulle släppa,
det kände hon?
Åh — för henne var det icke lika lätt att gå.
Hade icke han nyckeln till det rum, dit hennes
barn flyktat? Kanske lefde Atle nu i åskådning
af allt, det hon bekämpade.
Var icke denna enda tanke ett bevis på tro?
Hvad hon byggt upp ramlade förunderligt
lätt — smälte bort i en trånande, sugande längtan.
Så brast hon plötsligt i spasmodisk gråt.
Ögonblickligen reste sig pastor Linde, höjde
handen och sade lågt, intensivt:
— Låt oss bedja!
Han lade sig på knä framför stolen, och
Matilda följde mekaniskt exemplet.
Hon hörde knappast hans ord. Hennes tårar
runno ohäjdadt, det var så nytt och sällsamt, och
hon iakttog kritiskt, hur hon låg där — på väg
att bli en kristen samt hur förunderlig lifvets färd
är. Och på samma gång kändes det, som hade
hon ägt en ny värdighet, som behöfde hon icke
längre bråka och kämpa utan bures på främmande
armar dit, där alla andra goda människor stodo
med palmer i sina händer —
De reste sig, pastor Linde med ett slag
förändrad. Han började omedelbart prata och skämta
utan att låtsa om Matildas bäfvande
tårstämning.
När han tog sin hatt, följde hon honom ut
på verandan. Det starka solljuset besvärade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
