Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rödgråtna ögonen, hon satte handen för och
smålog. Pastorn stod nedanför på trappan med sin
kraftiga profil och hela ståtliga gestalt öfvergjuten
af sol, hans vackra ögon hvilade på henne, och
han besvarade rodnande hennes leende. Ett
ögonblicks förlägenhet uppstod.
— Ja — farväl, sade pastorn, vände sig på
amerikanskt sätt om, innan han sagt ut orden och
utan att skaka hand och gick raskt, med högburet
hufvud nedåt sandgången.
Matilda dröjde med att gå in. Att åter möta
hvardagslifvet, var så underligt; att höra dörrarna
slå, kärrorna rassla fram, ångpiporna tuta och
hvissla; att se grannarna springa brådskande och
upptagna omkring på sina tomter, taga in tvätt,
vattna balkongernas krukväxter, mata djuren. Hon
hörde Ellida komma ut och slå ett ämbar vatten
öfver baktrappan och i onådigt humör fara öfver
den med en borste.
Malmberg, ledande Ruth vid handen, kom
mjukt och stilla fram bakom huset. Han var en
liten, ganska bastant bygd karl med bockskägg.
Sättet var framträdande vänligt, nästan smeksamt,
hans yrke, som före den teologiska perioden varit
skräddarens, hade krökt benen en smula, och en
sjukdom, han genomgått för ett par år sedan,
grå-blekt hyn.
Nu sken han af glädje under sin stora
panama-hatt och vindade sig med de krokiga knäskålarna
behändigt upp på trappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
