Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Frun hade besök, sade han mildt.
— Ja. — Ruth lilla spring in och hjälp
Ellida.
— Jaha — suckade Malmberg, då Ruth
ovilligt aflägsnade sig–-Det är en snäll man,
Linde.
— Ja, mycket snäll. Matilda satt och
kämpade mot den känsla af öfverlägsenhet, som alltid
grep henne, när hon talade med Malmberg. Och
dock var det hon, som hade att lära af honom,
han, som var ett af den luterska församlingens
skinande ljus.
— Ja, han är nog ett Guds barn, fast han är
väl inte så begåfvad som våran Törnkvist och
våran Gustafsson, det är han väl inte.
— Åh —
— Linde är inte så långt hunnen i nåden,
men det är en snäll karl, ja, det är det —
försäkrade Malmberg blidt. — Herren gifve honom
och allt hans hus den rätta tron.
Så vände han sig tvärt om och lade handen
på fru Hjelms axel och sade starkt och
högtidligt:
— Nå hur är det med det trotsiga hjärtat?
Matilda stred mot sin känsla af obehag.
Då suckade Malmberg, knäpte hop händerna,
blundade och bad med många höjningar och
sänkningar af rösten:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
