Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrigt tugga. Dessa torra gängliga gestalter med
sina uppskjutna axlar och långa bockskägg ha vid
sig något, som erinrar om get.
Den tunga stillheten, slätten hvilkens dunkel
anas utomkring långa rader af svartglänsande rutor,
de trötta människorna samlade till andakt i aftonens
timme på det enkla rummet — allt värkar
egendomligt primitivt med en fläkt från de första
kristnas dagar. Och liksom dessa långt försvunna tider
höljas i det sublimas slöja, så är intrycket af denna
samling fria, själfmedvetna människor utan bismak
af simpel tafatthet, af klumpig bondskhet.
Ned i Matildas oroliga hjärta smyger en
fridfull viljelöshet . . .
— Böjen er alla ned och må den, som önskar
församlingens förböner, ensamt resa sitt hufvud och
se på mig.
Pastorn blickar spändt.
Alla hufvud sänkas. Man kan nästan höra
återhållna andningar. Matilda varseblir, där hon
l’ggeri en och annan förstulet blicka upp. Till
och med Ruth flyttar sig oroligt af och an.
Pastorn suckar djupt och Matildas paniska oro
stiger — hon kan icke låta dem vänta längre!
Dagen är hennes.
Församlingen ligger fortfarande gömd.
Då ser hon upp med förvirrad blick och
möter ett par strålande, innerliga ögon, där hon
fördjupar sig, tills hon långsamt sluter sina och snabbt
dyker ned i sina hopprässade händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
