Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De dagar, som nu följde, voro underliga
dagar. Själf kunde Matilda aldrig bestämma deras
rätta farg, hvad hon kände, tänkte, trodde eller
gjorde för att fa de rätta tankarna, de rätta
känslorna. Hon bad, hon läste bibeln och alla
religiösa böcker hon kom öfver — beständigt hungrade
hon efter att pröfva, efter att fa veta mer, gripas
af något nytt. Hon gaf spändt akt på sitt lynne,
sitt väsen, sina ord — men allt på ett besynnerligt
mekaniskt sätt. Inga direkta tvifvel brände henne,
endast en nyfiken oro, hur allt detta skulle aflöpa,
hur hon skulle blifva omvänd, när det månde ske,
och hon iakttog sig själf, sina själsrörelser stickande
klart. Ibland kunde hon stanna för den stora
frågan: när har allt detta skett, hur har det
kommit hithän med mig? Och hon visste det icke.
Det var helt enkelt ett faktum, att hon nu skulle
blifva omvänd.
Trots att hon ännu tviflade, plötsligt kunde
kastas ut i en rymd af tomhet, som isade henne:
Hvem var denna makt? Lefde han? Var det
icke ett gränslöst gyckelspel? — fans dock något,
hon icke förmådde sönderdela, icke uttala, icke ens
känna som en positiv, styrkande känsla; något
som var som Anden, sväfvande öfver vattnet; som
en varm luftvåg — icke för synen, icke att taga
på men att uppsuga med hvarje fin nerv, hvarje
por; något som liknade hvad vissa mödrar erfara
af evigt böljande ömhet och daglig svartsjuk,
obestämd otrygghet — något af allt detta och mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
