Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pängar ocli stupa och dö, kan du inte se den stora
uppgift de ha, hva? Att bereda ny, högre nivå
till utgångspunkt för en blodfullare kultur . . .
Matilda stannade tvärt. Hvad det föll frostigt
och hårdhändt öfver hennes mjuka, varma stämning.
Pryhl och Erik sutto i all sköns ro på
trottoarkanten och dinglade som pojkar med fotterna i det
långa gräset. Pryhl förde naturligtvis ordet, hans
sjungande skånska ord hoppade stötvis som bisarra
lyktgubbar ut i den tomma kvällen öfver de stilla
markerna. Så trankil Erik såg ut, där han satt
och svängde handlyktan och blåste rök genom
näsborrarna. Då och då sköt han in ett ord i
behaglig tid — fyrade på för att få brasan att
blossa upp. Han var bra trög, Erik, tyckte om
att få alla dessa tankar inpluggade i hjärnan utan
vidare besvär. . . Och den andre sedan — —
Matilda tänkte på hur hon brukade fångas af Pryhls
starka väsen och syn, nu föreföll allt som klingande
bjällror, nästan rått. Hans muskulösa, atletiska
gestalt värkade med ens fysiskt obehaglig, något
alldeles för saftigt, jordiskt — nära på som om
bara det icke hade varit fritt från synd.
Ofrivilligt jämförde hon —
Allt blef så ängsligt och osäkert. Hon gick
fram och atbröt dem med ett stilla, en smula
gråtmildt:
— God afton.
Pryhl sprang upp och slöt hennes fingrar i
ett fast grepp. Han släppte icke handen utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
