Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid middagen förekom Erik nyklippt och
strålande i splitterny, elegant halsduksknut. Herr
Malmberg presenterades och bugade allvarligt. Så
satte man sig till bords efter en bön af Ruth, som
Matilda deltog uti med ödmjukt allvar, och som
Malmberg åhörde blundande och med knäpta
händer en lång stund efter.
Erik bjöd på vin och skulle hålla tal. Han
bad den »lärda svägerskan» vara välkommen till de
landsflyktigas fattiga bord.
— Min kära Ada — du har kommit till
mödans och slitets värld — men dock till frihetens
härrliga land — vänta bara inte nöje och
lustbarhet, icke glans och flärd — för det sitter fa-an så
långt inne, du . . . Arbete, ser du, det är dagens
lösen — sådant stärker nog själarna, men det tär
våra kroppar.
— Omöjligt att tro, Jerker lilla, svär mot mina
ögons vitnesbörd — afbröt Ada torrt.
Hvad det blef för ett skratt öfver bordet!
Ellida sneglade på främlingen, där hon bjöd
omkring faten och hennes läppar snörptes ihop en
smula. Men Matilda såg upprymd ut, och alla
skålade de och voro utmärkt goda vänner, och
Erik bad svägerskan icke afbryta ett fästtal, som
i nätter och dagar sargat hans hjärna och jagat
en kort förunnad sömn från hans hviloläger.
— Skål, sade Ada och vände sig till herr
Malmberg — han satt där så bortglömd och trist.
— Nej, jag tackar, svarade herr Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
