Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gungande af resårer och prasslande af styfstärkta
krus, och dess svala korgmöbel var nu förvirrande
blandad med något midt emellan boudoir och —
Ada Lennartson, ingenting annat än Ada.
Matilda tog några tveksamma steg in och
öppnade en bok, som låg på nattduksbordet likt
en andaktsbok. Hon bläddrade litet och läste;
blef röd, gick med volymen fram till fönstret och
läste mer. Oerhörda, besynnerliga ting.–De
voro ett eko af, hvad hon tänkt innerst sjelf så
långt hon kunde minnas tillbaka. Något reste sig
myndigt, hennes själ fyldes af rädd, rädd
barna-gråt, outsägligt ve.
Med en förfärad blick kastade hon boken och
såg sig om. Alla dessa föremål lockade och drogo.
Hon kände, att här bodde icke Gud. Hastigt
skyndade hon ut och låste dörren.
Nere i korridoren hörde hon från parlorn skratt
och disputerande — Pryhl hade kommit på besök.
Så började Ada läsa något högt och med
karri-kerande tonfall. Matildas hjärta stod stilla — hon
igenkände en artikel ur Gustavi seminarietidning
för i går. Borde hon icke gå in och afbryta —
förebrå dem deras bespottande väsen?
Tusen tankar jagade hvarandra, men bunden
af en förtrollning stod hon kvar och lyssnade:
dJoo — så gåir det till.»
Det är titeln. Praktbiten lyder som följer,
hör nu väl på, herr Pryhl:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
