Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mätt upp — men som ändå är, . . . som fyller era
aningar, era drömmar, era gärningar med ett ljus,
som ni —- låt vara bara ni — vet är skildt från
mörker som dagen från natten?
— Jo — kanske — men sanningen?
— Kärleken är högst.
Med heta, nervösa fingrar strök Matilda upp
sitt flor.
Men jag vet inte hur långt obundenhet kunde
föra mig. Det är något utan gräns hos mig också.
Fru Linde såg tankfullt på henne.
— Tror ni? sade hon i förbigående.
Därpå återtog hon lifligt:
— Man får ju följa någon tråd i lifvet, en
enda särskild tråd, och frihetstanken är den tråden
för mig, och jag försöker mer och mer sätta mig
in hvad den är, och det bär mig så välsignadt —
detta att allt måste, alla måste vara fria . ..
Utan att tänka därpå, hade de nått ut på
prärien. I den klara höstluften hördes idkeligt
ojämnt hamrande från nybyggen, och luften
dallrade lusteligt af rök och af lokomotivens hvisslingar
och kort exploderande frustningar. Vagnarna flögo
öfver snustorra vägar. I förhöstens rymd skälfde
något nytt, ny arbetsglädje, ungt stormande
ansatser, och folk skyndade fram med kraftiga, glada
rörelser.
Fru Linde kastade tillbaka hufvudet, hon drog
in luften genom näsborrarna och utandades den
med en suck och sade på ett snabbt, skarpt sätt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
