Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Visst är jag en kokett — svarar en
hysterisk röst från verandan. Ada vänder sig om på
tröskeln, hennes ansikte förefaller i skuggan skarpt
och visset. — Godnatt, sof godt och tänk aldrig
mer på så dumma saker.
Matilda lyfter i kväll icke sin blick från
kyrk-golfvet. En glöd af förstående godhet bränner sig
långsamt in i henne . . . tum för tum viker fruktan
tillbaka, hon bäres af sin aning öfver djupen, allt
blir så lätt att komma öfver — bara inte ord —
inte tankar en gång! . . . blott en andens
outsägliga fröjd öfver att lefva . . .
Orgeln tonar sakta — hon ser upp.
Förtärande lysa blodröda astrar mellan kandelabrarnas
bernstensgula lågor, Lindes hand hvilar på
katederns stora svarta bibel med blänkande guldsnitt.
Han är så förfärligt blek, hans ögon äro riktade
pä henne men han skådar liksom icke henne utan
något långt bortom, och dock suger sig hans
väsen in i hennes, det är som andades han tätt
bredvid, tänkte på henne, såg ensamt henne i hela
rummet.
. . . Kan hon icke stanna här och dock be
hälla sin själ för sig?!
Amen —
Matilda nästan flyger ur bänken, ilar nedför
gången och stöter upp dörrarna till den tomma förstugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
