Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle aldrig se henne mer . . . Allt var således
slut... Så smått, sä vämjeligt. . .
I lon hörde sitt namn ropas. Ada kallade på
henne ute i korridoren.
II011 gick till dörren.
— Hvad är det?
— Jag vill tala med dig, kom hit är du snäll.
Därinne gick Ada omkring med tummarna i
skärpet.
— Jag far resa hem, Matilda — sade hon
kort, jag tänkte redan nu i veckan, 0111 Hvita
Stjärn-liniens båtar gå.
— Resa? 1 du har ju tänkt öfvervintra.
— Ja, men det gör jag inte, jag reser.
Matilda slog sakta hop sina händer.
— Reser du ifrån mig, Ada — sade hon
kvidande tonlöst — hvad är det, säg?
Ada stannade.
— Tja, det skall du gärna fa veta. Pryhl har
friat till mig och jag har sagt nej. — Jag börjar
formligen hata det här landet, du får ursäkta mig,
jag mår rent af illa här, jag önskar gå i kloster,
det är ingen öfverdrift, en genuin dödsro vore det
härrligaste jag kunde tänka mig.
Matilda hörde knapt, hvad hon sade.
— Hvad menar du — ropade hon förvildad
af tusen känslor — har Pryhl — — —
Ada såg på henne.
— Finner du det så märvärdigt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
