Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, nej — men du — kan du inte tycka
om honom?
Adas fingerspetsar trummade mot bältspännet.
Något nole mi tangere i hennes väsen värkade
generande och förlamande på Matilda.
Ada började långsamt.
— Jo bevars — ingenting hade varit i vägen
för det . . . Viktor Pryhl har starka armar nog att
bära mig in i lyckans hus, du . . . Men det är ju
något sterilt vid hela affären — inte är han kär i
mig, inte, han har arbetat sig till det — har fatt
för sig, att jag skulle uträtta en hel del utmärkta
saker härute, han är så förfärligt impulsiv.
Matilda stod som bunden med händerna
hop-knäpta och hängande framför sig.
— Ada — hvad det vore roligt — sade hon
stammande.
— Tycker du?
— Hvarför är du så här? utbrast Matilda.
Ada såg på henne med något hårdt i blicken.
— Han är kär i dig.
— Galenskaper, jag bedyrar dig — du ser
allting för skarpt, du fördärfvar lifvet.
Med afvägda rörelser satte Ada sig långsamt
ned och lutade pannan mot bordskanten.
Matilda gick några slag med tvekande, tysta
steg. Hon ville tala — göra det godt, det hela
var så galet, så förvridet.
Men hon kände sig som förlamad i denna
pinsamma tystnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
