Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik rasade och for omkring.
— Ger mig sjutton på, att det här är
frun-timmersspel. . . Pryhl är en lättantändlig karl och
har fasligt höga tankar 0111 damerna. Jag trodde
nästan han skulle fastna för Ada — det hade
minsann dugt för henne det.
På den skumma vidsträckta pärrongen i
Chicago stod Matilda och grät.
— Jag ville fara med dig, sade hon sakta
lidelsefullt och grep Adas hand från
vagnsplatt-formen. Hon kände på sig, att systern aldrig
skulle återkomma.
Ada lutade sig ned och hviskade hastigt och
med tonvigt:
— Du har just den man, du behöfver, Matilda.
I detsamma igångsattes waggonerna på ett
omärkligt glidande sätt. Herr och fru Hjelm stodo
kvar och sågo dem kryssa sig fram mellan massan
af in- och utfarande tåg. Sedan gingo de
stillatigande genom järngrindarna ut på den larmande,
ruskiga Dearborn. Trashankarnes fula fysionomier,
de små illaluktande restaurationerna gjorde Matlida
formligen illamående. Skyndsamt uppnådde de sin
egen station i en annan del af staden, suto tysta
bredvid hvarandra i kupén och stego af i Blue Point
utan ord. När de slutligen trampade den välkända
gången öfver höstgrå, sollösa marker, hade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
