Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sopar golfvet rent, hon tar cn ginväg öfver
husets oeldade praktrum, där inne ger det eko af
bara ödslighet, fönsterluckorna äro hårdt
tillskruf-vade och endast när dörren öppnas och tillslutes
glimtar fram genom mörkret den grofva
messings-lampan med sin stickande flamröda skärm.
Men ute i det fria sjunger Ellida åter förnöjdt,
med många tremulandi:
Närmare Gud till di-hig
Närmare Gud till di-hig.
Hon skall gifta sig till våren och är pä en
gäng glad och lyftad och allvarlig.
Sedan går hon in och stänger dubbeldörrarna
med rigel, och så lemnas verandan under veckan
i fred och ro. När Matilda passerar på
sandgången, brukar hon stanna och gå dit upp ett
ögonblick. Under fotterna är skrofligt af grus och
vått af tunn snö. Hon suckar och ser en sekund
på spikarna, där hängmattan sutit fastgjord —
Hela dagen höres Malmbergs orgel pinande
långsamt och tvekande genom de ofullkomliga
trossbottnarna ned i hvardagsrummet. Ruth hänger
näsan öfver alla de böcker hon kan uppleta, och
dessemellan gnäller hon med djup olust uttryckt i
de bleka ögonen. Då Matilda sätter henne att
lära fållkonstens hemlighet, vrider hon sig som en
mask på stolen vid järnkaminen, sticker
oupphörligt nålen i fingrarna, så att de blöda, gäspar och
kinkar. Eller också kan hon jaga omkring med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
