Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
traktens alla okända ungar och komma hem flere
timmar försent, smutsig, förfrusen och laddad med
slangtermer. Har hon alltid varit sådan? Eller
ser Matilda henne liksom allt annat i det
likgiltighetens sken, hvilket så hiskligt förfular tillvaron?
Hur som hälst — barnet måste bort. Det skickas
också för en tid till den beskedliga professorskan
Törnkvist i Morton. Man behöfver på alla håll
komma i jämnvikt.
Men den trista tomheten smyger blott närmare
in öfver villan. Mest hela dagen förekommer
Matilda med ett huckle om hufvudet, och hon
föresätter sig, att Ellida icke skall fa någon efterträderska.
Hädanefter ämnar hon viga sitt lif åt slaf och
grofarbete, ja arbeta tills hon magrar och faller af
och får lungsot och stoppas ned i grafven. Så är
då sagan all.
Men när denna stämning nått sin kulmen,
blir hennes leda så stor, att hon som en tjuf listar
sig bort från allt och går in till Blue Point. På
de lifliga gatorna vandrar hon omkring som en
orolig ande, och därpå kan hon begifva sig ut till
Atles graf och stå där långa stunder, böjd öfver
den lilla kullen. Hon försöker sörja, men i hennes
ögon kommer ingen tår. Så skrider hon håglöst
hem öfver halkiga bräder, går direkt upp på sitt
rum och försjunker där i drömmerier, tomma som
den hvita slätten. Först när spårvagnen i sömnigt
mak rullar fram på den hårda marken och stannar
vid grinden, vaknar hon, tar af kappan och binder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
