Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ecco, buono, befallde han, tog upp
något nytt och lyfte handen till tecken för mig att
stämma i. Det bar alltjämt uppåt, mer ljusrödt,
mer genomskinligt, högre färgklang och
våldsammare former. Lifvet vägde plötsligt rakt
ingenting, så sorglöst lätt, mitt eget öde vardt
till ett skådespel med otaliga spännande akter,
stora sorger, små lidanden till äfventyr, dem jag
iakttog oberörd från höjden af någon stor, stor
lycka. Hela min tillvaro mättes med konstens
eviga mått och föreföll som ett verk af den.
— O sol, jag vill vara ung, jag vill skapa
mitt lif, det att du aldrig går, att du hvar
morgon jag vaknar rinner upp het, utan att förtära,
och skall fortfara att så göra oräkneliga dagar,
det föder det stora modet, i tryggheten för att
hösten och mörkret äro till den grad aflägsna,
att de inte beliöfva räknas med, lönar det för
mi^ att slå ut i blom, sol utan slut.
På högsta punkten drucko vi en bägare
falerno. Värdinnan på i due Golfi kom sättande,
idel fladdrande band, som född ut af bergens
vindar, drucken af lif och ljus, af la bellissima
mattina och hafvet.
— Ville signora se, två haf, därnere ett med
eldberget till gräns, men härbortom ett annat,
dit skulle jag nu fara, ändå blåare det än
Napolis, pfui, Napolis ingenting, nu finge jag se.
— Jaså betala, ja, en småsak, hastigt
rabblande: vinet så och så mycket, skorporna så,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
