Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ägde denna hårdnade grånad, som anger att
vatten bokstafligen aldrig besvärar.
Nu släppte de korgarna och kommo
närgånget tätt inpå. Kvinnor, som suttit på
trösklarna och löskat gamla häxors hårstripor,
skakade af påhänget och lupo till, nöpo i mina
kläder och tiggde utan skam. Men värst
ansatte pojkarna. De voro så sammansatta af
viftande klutar, att jag ej fattar hur de hängde
ihop, med ena handen höllo de behändigt fast
lumporna, medan den andra sträcktes ut som
gamklor efter byte. Deras svarta ögon hade
något af rofdjursögats feberheta grumlighet, och
när de bländhvita tandraderna blottades, gaf det
ett intryck som när djur morrande visa tänder.
Trots röran och obehaget af det hela tvangs
jag att iakttaga de många ljushylta och blåögda
typer, som blandades med dessa. Och en —
henne glömmer jag aldrig. Vän och skär var
hon som Ingeborg. Hennes silkesfina hår i den
ton af smält guld, som hemma börjar bli
sällsynt, lockade sig om den hvita pannan, och
under ett par öppet himmelsblå ögon satt lilla
näsan rak med tunna blåådrade vingar, huden
hvitlagd under solbrunskan. Blyghet är
naturligtvis längs Napolis golf ett okändt begrepp,
men midt i det fräcka kopplet, färdigt till
kattsprång, stod hon rakt under forntidsborgen stilla
undrande och betraktade mig utan baktankar.
Ett lefvande vittne på nordmannarasens märk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
