Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga kraft. Så starkt var intrycket, att då hon
sprang bort till det leda trollet, mor sin, kunde
jag inte fatta och förlika mig med verkligheten,
jag kände det som om jag måste rycka henne
härifrån, mig tillhörde hon, ej dessa.
Jag sökte min väg nedåt stranden, där Capri
ses så nära, att man kan räkna gatorna, som
vinda sig uppåt de röda kalkklipporna, men de
hemska varelserna skymde allt för mig. Jag
ville löpa min väg bort från det beklämmande,
men här nere svallade hafvet misskundslöst och
där uppe motade de mig. Det var som om jag
stått omringad af vildar på en öde ö, långt från
turisteriets bredbanade stråt visste dessa
människor af ingen blygsel, åthäfvorna som på
skapelsens första dag, de flinade fjolligt, skubbade
och plockade sig som apor, deras okammade
hår fladdrade för vinden. Och hvart ansiktes
skinn stod af svält spändt tunnt öfver
knogarna. Jag försökte tala med de unga, men
uppfattningen var under mänskligt mått, de kände
bara ett begrepp: gif, gif. En gammal ursmutsig
präst kom vankande, jag tilltalade honom, han
skakade hufvudet fånigt och mumlade, lade
fingrarna välsignande öfver samtligas hjässor och
drog sina färde.
Men bergens skuggor började falla breda,
hafvet vräkte hårdt som dundret och omutligt
grått och himlen blef till bara bly med en
blodrand vid horisonten. Jag kände det susa i min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
