Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människor tycktes rent av vara dömda att tvina bort
på trollenas dumma mark.
* *
*
Säg, är det icke egendomligt att beskåda, hur en
mogen frukt faller från trädet? När det sker utan den
minsta lilla vindfläkt till hjälp. Om man också gåve
akt på företeelsen genom mikroskop, kunde man ju
icke upptäcka, hur det kommer till, att den lilla
stjälken just nu slites från grenen. Och ändock skola i
detta ögonblick många många små fibrer lossas!
Det är bara det, att stunden har kommit, och så
faller frukten stilla, rätt ned på jorden ...
En afton på eftersommaren stodo Pål och Olena
på stugans trappsten. Olena hade där inne rest sig
från stolen, öppnat dörren och gått ut, och Pål hade
följt efter. Himmelens stjärnor brunno och skälvde,
och hela rödjet glänste. Olenas ögon sågo rätt in
i skogen, och dock tyckte Pål, att det var som om
hon ingenting sett. Så varsnade han, hur hennes
tunna kinder fylldes av blod, och hur hennes blick
skimrade fuktigt.
— Jag tyckte jag såg havet, sade hon med ens
klart och stilla. Pål började snyfta. — Såg du havet,
viskade han och tog hårt om hennes hand. — Ja, det
gjorde jag, sade hon lyckligt. — Vill du gå dit ned
då? — Ja, det vill jag, sade Olena. Nu gå vi.
Det var dagen därefter i bräckningen som de med
var sitt knyte i handen likt rädda tjuvar smögo ur
stugan och genom skogen ut på vägen. Dörren
lämnade de på vid gavel efter sig. Och på bordet i
stugan låg ett öppet brev, där Pål bad den gode,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 03:13:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ashtroll/0037.html
