Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en varg — jag undrar om jag någonsin skall
kunna tänka på det ögonblicket utan att blekna? —
knutna näven rätt under min näsa, ryckte med andra
handen kniven ur slidan och lät den svänga i
närheten av halsen. Och lik apan, som utan att förmå
röra en lem, tjusad möter pythonormens blick, satt
jag där och stirrade viljelös in i den förskräckliges
gnistrande ögon. Bara mina läppar rörde sig och
släppte fram, med en underlig dov klang, tyckte jag,
namnen på madonnan och alla de helgon hjärnan
hade den stora godheten att minnas. Kanske skedde
det ljudligare än jag trodde, ty min man tog ett steg
tillbaka. Med näsborrarna fladdrande, med de vita
tänderna skinande, skrattande lömskt och vilt, som ...
ja, så där, som man antagligen skrattar i
underjorden.
Därpå nickade han grymt:
— Si, si, si, signora.
Ja, ja, ja, han ämnade, han skulle, han ville göra
det! Egentligen hade hittills allt försiggått så, som
saker hända i drömmen. Nu grep mig en
verklighetens ångest, mot vilken det förut skedda blev ett
skenverk. Tänk om han följt mig genom gatorna
och planlagt dådet — fullkomligt antagligt! Med
dödsfruktan vaknade min domnade kraft, och jag
började, i avsikt att uppehålla honom, tala på min bästa
italienska lena, smickrande ord om hur jag dyrkade
hans dyra fosterland och avskydde blotta åsynen av
en österrikisk näsa. Men under tiden spanade jag
kallt efter väg mellan borden och beräknade.
Karlen bara stirrade på mig, hans vita tänder
glimmade. Hånande lekte fingrarna med mordvapnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
