Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Misslyckades det måste jag dö, men stannade jag
väntade mig samma öde, sålunda ett försök — i
Herrans namn.
Jag störtade i väg mot dörren — och föll pladask
på stengolvet, med stolar, bord och glas över mig
och i mina öron ett domedagsbrak, som genljöd i
källarvalvet. Ekdörren smällde upp och en flicka
kom in . . .
* *
*
Var hon en fisk? en idiot? ett odjur, hon med?
Där stod jag tilltygad, ömlemmad, smutsig, med
hatten på ena örat och det gräsliga, som hotade,
strömmande över läpparna — och hon bara gapade kallt
och pratade rotvälska med banditen och mätte mig
med svarta, undrande ögon. Så öppnade hon
munnen och talade sävligt lugnt:
— Ä, signorina — det är ju bara bror Beppo,
han var lite ledsen för att han gått och köpt ny
klänning och krans till tösen sin, se magistern hade lovat
att hon skulle få uppträda i dag i skolan, och så blev
stycket inte av.
Hon sade: lite ledsen. Jag fprsäkrar att jag tydligt
hörde, att hon sa’ lite ledsen.
Naturligtvis var det mycket roligt, att jag ännu
levde, fast — nåja — vad skulle jag egentligen
säga?
Beppo såg ut i ansiktet som en sol.
— Signoran rädd?! sa’ han fridsamt milt. — Inte!
När jag kom ut lyste himlen, luften, gatan, husen
riktigt närgånget blåa och klara. En ynklig röd
affischlapp höll sig ännu fast på väggen och såg vilse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 03:13:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ashtroll/0093.html
