Om Behandlingen af den Asiatiska Choleran inom Dals-Qvarteret i Norrköping / Behandling (1853) Author: Carl Anton Wetterbergh - Tema: Medicine, Östergötland Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Behandling

Förebud. A. Kollringar, buller och oro i underlifvet. Man anlägger genast en Neptunsgördel enligt Lagbergs method. Är huden mindre retlig, såsom hos gamla och isynnerhet pussiga personer, har jag tagit portvin i stället för vatten.

Dieten lätt, mest bestående af buljong, kött, knäckbröd heldre än mjukt samt, om man är van dervid, ett eller annat glas godt portvin.

B. Äckel, känsla af tyngd i maggropen, mätthet med uppstötningar, utan att ha ätit. Man tar 10 à 15 Stillande Droppar i en matsked stött is. Symptomet försvinner vanligen genast utan vidare påföljd.

C. Äckel med uppstötningar, som medföra vätska och således närma sig kräkning. Samma behandling och dessutom ett Sittbad på 10 à 15 min. så högt att det når opp i ljumskarne. Aftorkning, lagom rörelse till behaglig kroppsvärma.

D. Kramp. Man känner dragning i lederna eller ryckningar i vadorna, tårna eller fingrarne. Fingrarne t. ex. böja sig in i handen, detta utan smärta, men gör ondt, då de rätas ut.

Anmärkning: Symptomet är ofta inbilladt; men om det är verkligt, hjelper: Rörelse i fria luften till dess en behaglig värma och någon däfvenhet kännes.

16

Kramp vid utbildad Cholera lindras om kroppsdelen omslutes med ett i varmt vatten doppadt och väl urvridet stycke ylletyg. Detta förnyas så ofta det behöfs. Vill man frottera, bör detta ske med bar hand och ej med ylle, som blott skafver sönder huden.

E. Diarrhé. Bör uppmärksammas huru till utseendet lindrig den än må synas. Man anlägger Neptunsgördel, tar ett kallt vattenlavemang efter hvarje öppning (1 qvarter åt fullvexta, i svårare fall med is) och nyttjar efter diarrhéens mindre eller större häftighet Stoppande Droppar (Receptet N:o 2), enligt påskrift, eller Ekbarkspiller (Rec. N:o 4) eller Tanninpiller (Rec. N:o 3).

Ekbarkspillerna äro ej så verksamma som Tanninpillerna men kosta minst.

Märker man kyla i händer och fötter, som antyder att man har att vänta Cyanos, Inpackning i varmvåt filt (se tillägget) samt, sedan svettning inställt sig, kall öfvertvättning. Den sjuke måste efter detta, för att bibehålla jemn kroppsvärma, ligga till sängs, lätt betäckt och bör vara ytterst försigtig.

Om Diarrhéen vill fortfara efter packningen (den upphör ofta omedelbart derefter) begagnas kalla lavemanger efter hvarje öppning och Tannin- eller Ekbarkspiller samt Neptunsgördel. Diarrhéerna stillas nästan alltid och med säkerhet på detta sätt.

F. Kräkning. Man försöker först Stillande Droppar med is samt Sittbad, som förut är sagdt. Hjelper ej detta --

17

isdryck och, om man har råd dertill, Sodavatten med Champagne med stött is uti 1/2 glas i sender. Symptomet är, som förut är sagdt, ej serdeles farligt, så vida det står ensamt.

*

Utvecklad Sjukdom.

G. Kräkning och Diarrhé. Den sjuke inpackas genast i varmvåt filt och får kallt friskt källvatten eller isdryck så mycket han vill dricka, blott en mun full i sender. Den brinnande törsten plägar uppmana dertill.

När han kommer i svettning, hvilket i detta tillstånd (då Cyanos felas) plägar ske temligen snart, låter man den sjuke svetta så mycket att huden kännes väl mjuk och fuktig samt aftar derpå filtarne och öfvertvättar huden med kallt vatten (se Öfvertvättning). Den sjuke får torrt, varmt linne och lägges i torra sängkläder, lätt och varmt betäckt samt får isvatten att dricka om fortfarande kräkningar skulle påfordra det. Om Diarrhéen vill fortfara, hvilket dock mera sällan är händelsen, gifves kalla lavemanger efter hvarje öppning samt helst Tanninpiller. Åt Barn gifves, i stället för pillerna, Gummislem (Rec. N:o 6) samt Stärkelselavemanger, hvilka äfven användas åt äldre då trängningarne äro täta och öppningarne små. Den sjuke öfvergår småningom till vanligt lefnadssätt. Någon Choleratyfus kommer här aldrig i fråga, såvida den sjuke ej är oförsigtig i mat och dryck eller missbrukat medikamenter. -- All kramp försvinner vid varmvåt inpackning.

18

H. Nerv-Cyanos (Blåhetstillstånd). Detta är endast en högre grad af den utbildade Choleran. Behandlingen lika som i föregående. Varmvåt inpackning i yllefilt -- Isvatten eller Sodavatten med is och en matsked Champagne i hvarje glas.

Man ger den sjuke isvatten under inpackningen och observerar noga då svettningen blir varm. Undersökningen bör ej stadna blott vid svettningen, utan bör äfven hudens tillstånd tagas i betraktande. Återtaga anletsdragen sin förra form, kännes huden spänstigare och varm, blir rösten klarare och den sjukes blick i stället för stickande hvass -- sömnig -- samt pulsen höjer sig och blir full, är det goda tecken. Filten borttages och kall öfvertvättning sker.[1]

Af lätt begripliga skäl kan äfven sedan denna Cyanos är häfven Cyanos af blodförtjockning återstå, hvilket gör att den sjuke, oaktadt han förlorar en del af det Cyanotiska utseendet, ändå bibehåller stämpeln af

I. Blodförtjocknings-Cyanos. Är huden genom den varmvåta packningen varm, spänstig och len för känslen, så behöfves ej mer än att genom flitiga öfvertvättningar med kallt vatten och vin och vatten söka ersätta blodet den förlorade vattenhalten. Får man deremot först

19

se den sjuke, då Blodföftjocknings-Cyanos inträdt med kyla och bristande reaction i huden, måste denna först framkallas innan man öfvergår till tvättningarne. Det afgjorda tecknet till Blodförtjocknings-Cyanos är Stadnad Urin. Den sjukes puls kännes krypande och han plågas af en odräglig mattighet, större än i den vanliga Cholera-Cyanosen, der patienten ofta sjelf vill hjelpa till vid behandlingen. Den sjuke ligger i denna nästan alldeles utan kraft och klagar öfver mattighet och törst. För öfrigt synas plågorna ej stora utom en stark tryckning i maggropen (öfver bröstet, som det vanligen kallas).

Behandling. Man rättar sig efter den sjukes mattighetstillstånd -- är detta stort, packas han i Torrvarm filt och får in 5 droppar Ättikæter i en thésked is hvar femte minut. Sedan kroppen blifvit varm (svett bör man ej ens försöka få fram), öfvertvättas han tätt och ofta med en svamp, doppad i vin och vatten (1/3 vin och 2/3 vatten, franskt vin, hvilket kostar minst), [2] som aftorkas genast, hvarpå den sjuke åter betäckes med filten. Öfvertvättningen upprepas hvarje half eller hel timma, allt efter graden af mattighet. Dessutom isvatten till dryck. För att underhjelpa krafterna och befordra sömn, har jag gifvit en desertsked Madeiravin med 5 droppar Ättikæter hvar eller

20

hvarannan timma. [3] Om urinen återkommer och den sjuke faller i sömn, är man på väg till förbättring. [4]

Små barn kunna ej inpackas utan få i stället ljumt helbad.

K. Choleratyphus. Om sjukdomen utvecklat sig under vattenbehandling och utan öfverdrifna retmedel, faller den sjuke, efter hvad jag erfarit, slutligen i ett tillstånd mellan sömn och vaka. Hans sinne röres af ingenting, han ligger tanklös som ett barn -- han återinträder i lifvet nu, lika passionsfri, som första gången. Det som felas honom är flytbart, friskt blod. Detta tillskapas ej med mineralsyror eller medikamenter i allmänhet. Man fortfar med öfvertvättningarne och tröttnar icke att upprepa dem. Invärtes får han vin och vatten, 1 matsked fransktvin på ett halft qvarter vatten. Svårigheten ligger nu endast i att uppehålla krafterna tills blodförnyelsen hinner ske -- något som är lättare sagdt än gjordt under det tillstånd, i hvilket matsmältningsorganerna befinna sig.

Om detta lyckas, faller han antingen i en stärkande sömn, som fortfar i 8 till 12 timmar, eller också i kortare, orolig slummer, då alltid en feber är nära. Denna blir dock sällan farlig. Skulle blodstockuing åt hufvud eller bröst märkas, kan man göra en koppning i nacken eller på bröstet. Febern afslutas, enligt min erfarenhet (vid andra

21

methoder har man alldeles motsatt) utan farliga tillstötar, om vattenuppsupningen sker genom huden och om ej den sjuke, Läkaren ovetande, tagit in medikamenter eller ätit. I begge fallen förvärras tillståndet genast, ögonen bli rödsprängda, yrsel och raseri uppstår, häftiga qväljningar och kräkningar återkomma och den sjuke är vanligen utan räddning förlorad. Det vanliga i Choleraböckerna beskrifna tillståndet synes med ett ord icke så mycket tillhöra Choleran sjelf, som en med retmedel och narcotica behandlad Cholera. Någongång har jag sett kastningar till stora spottkörteln etc., men under alldeles enahanda omständigheter.

Det tillstånd efter en lyckligen häfven Cholera, som synes vara det normala, är en slags convalescens under fullkomlig apathi.

*

Sådan har min behandling varit -- enkel och utan anlitande af häftiga medel.

[1] Den välgörande verkan af Pricssnitz’ska frotteringarne med vatten synes till stor del bero af att de bidraga att förtunna blodmassan. Det är mer än underligt att man, oaktadt man vet blodförtjockningen, icke synes hafva tänkt på att häfva den annat än genom snart sagdt omöjliga utvägar -- "insprutningar m. m."

[2] Här ha vi på Sundhets-Byrån gjort blandningen färdig och tillagt 1 matsked salt på halfstopet, på det att den skulle begagnas för de sjuke och ej för de friska, hvilket någongång händt.

[3] Åt gamla bränvinssupare har jag måst gifva flera matskedar Portvin i timman.

[4] Sittbad bör ej begagnas under Cyanos af hvilketder slaget som helst.