Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från år 1800 till nuvarande tid - Skarpskyttekåren — ett lustigt inslag i stadslivet på 1860-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKARPSKYTTEKAREN
Talet besvarades av de båda överbefälhavarna för
Vadstena- och Motalakårerna, vilka arm i arm och med höjda,
korsade klingor uppenbarade sig i talarstolen.
»Därefter uppträdde en talare», skriver tidningen, »som,
gripen av stundens mäktiga intryck, med en ovanlig retorisk
förmåga och i ett längre föredrag, som räckte vid pass en
hel timme, yttrade sig över en mängd förhållanden, som
både stå och icke stå i sammanhang med
skarpskytteväsendet. Längden av detta, som vi förmoda, intressanta
föredrag, varav slutet icke denna gång medhanns, ävensom
den långt framskridna tiden omöjliggjorde för dagens
värdar, till deras stora ledsnad, att bereda sina gäster all den
välfägnad och hyllning, som var planerad. Kl. 8 måste
gästerna bryta upp. Sedan de överflottats till staden,
anträdde de hemfärden under hurrarop från den på stranden
församlade folkmassan. Så slutade denna fest, efter vad
vi tro oss veta, den hittills mest storartade av detta slag
i vårt land.»
Följande lilla episod från manövern berättas i Askersunds
Tidning:
Överbefälhavaren för Askersunds skarpskyttar, vilka voro
utsatta som fältvakt och vedetter åt den bakom stående
huvudstyrkan, Jönköpingskåren, hade eftersänt en
buteljkorg, innehållande diverse goda förfriskningar, varmed
man läskade sina torra och dammiga strupar, under det
man i förlitan på fiendens avlägsenhet makligt sträckte ut
sig i gräset. Överbefälhavaren ärnade just föreslå en skål
för Jönköpingskamraterna, då fienden så plötsligt och häftigt
attackerade, att man hals över huvud måste retirera och
lämna i sticket buteljkorg, glas och en trumma m. m. Man
höll dock snart stånd, och livade av törsten och harmen
gjorde askersundarna under av tapperhet vid försöken att
återta det förlorade förrådet. Men bytet var för dyrbart
för att icke till det yttersta försvaras av fienden. Slut-
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
