Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Torgdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag vågade ej visa den harm, som kokade inom
mig vid denna behandling, af fruktan för käppen;
bondhustrun var nämligen alltid försedd med en
dylik, en afskyvärd knölpåk, som vållade mig de
grufligaste plågor, då hon slog mig därmed. Men hvarje
gång jag såg och hörde förberedelserna till en
stadsresa, kunde jag ej afhålla mig från att utbryta i suckar
och jämmerrop, i det fåfänga hoppet att beveka mitt
herrskap att afstå från sitt förehafvande.
»Vill du tiga, din gemena latmask», sade de, då
de kommo för att hämta mig ur stallet. »Vill du tiga
och inte göra oss döfva med ditt otäcka skriande.
Hi! ha! hi! ha! — det är just en vacker musik! —
Seså, min gosse, led kräket fram till porten, så att
mor får packa korgarna ordentligt. Hit med äggen
— så! — och där ha vi ostarna och där smöret —
och så grönsakerna till sist! Allt i ordning! — Lycklig
resa, min gumma, och god förtjänst. Låt se, att du
inte låter den här lättingen till åsna somna på vägen.
Där har du käppen, gif henne ett rapp.»
Klatsch! klatsch!! —
»Det var rätt, det kryar upp henne en smula.»
Klatsch! klatsch! — käppen dansade på min rygg,
mina ben, min hals; jag trafvade, ja, jag galopperade
i ren förtviflan; bondhustrun pryglade mig alltjämt.
Jag var utom mig öfver hennes grymhet och
orättvisa; jag försökte slå bakut för att kasta af henne,
men jag var alltför tungt lastad. Jag förmådde blott
göra några små hopp, men jag hade dock den
glädjen att känna, att jag ruskade om henne rätt
försvarligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
