Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Kapplöpningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någonsin haft något att köpa en åsna för eller att föda
henne med?»
Jag tyckte om gumman. Hon såg både god och
glad ut, och det föll mig plötsligt in att jag kanske
skulle kunna hjälpa henne och skaffa henne klockan.
Jag var ganska van att springa och sprang alla dagar
långa vägar i skogen för att hålla mig varm. Och
fordom hade jag rykte om mig att kunna springa lika
fort och lika länge som en häst.
»Det går ju alltid an att försöka», sade jag för
mig själf. »Jag kan ingenting förlora, och om jag
vinner, så hjälper jag ju den hederliga gumman att
få en klocka, som hon så mycket önskar sig.»
Jag trafvade sakta bort och tog plats vid sidan af
den sista åsnan. Jag tog en morsk min på mig och
började skria med mycken kraft.
»Vill du hålla mun», ropade Andreas. »Marsch
din väg, du har ingen husbonde, därtill är du
alldeles för illa ryktad. Inte kan du vara med om
kapplöpningen.»
»Om hon ingen husbonde har, så skall hon få en
matmor», sade gumman, då jag envist kvarstod på
min plats. »Nu känner jag igen henne. Det är ju
Cadichon, stackars mamsell Paulines åsna. De ha
säkert kört bort henne, då den lilla inte längre fanns
till för att beskydda henne, stackars kräk, och jag
tror bestämdt, att hon lefvat i skogen hela vintern,
ty jag vet, att ingen sett till henne på hela den tiden.
Jag tar henne i min tjänst för i dag. Hon skall få
täfla om priset för min räkning.»
»Åh, är det Cadichon», ropade man från alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
