Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Kapplöpningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sidor, »vi ha hört talas om Cadichon. Hon skall ju
vara så klok.»
»Men», sade Johan, »om hon skall vara med om
kapplöpningen för er räkning, kära mor, så måste ni
liksom vi andra lägga femtio öre i borgmästarens påse.»
»Det skall jag visst, det», sade gumman. »Här
är slanten», tillade hon muntert, i det hon knöt upp
ett hörn af sin näsduk. »Men — ni få ej bedja mig
om mer, ty jag är just inte mycket förmögen.»
Jag sprang fram till mor Anna, så hette min gumma,
slog bakut och gjorde några hopp med sådan
ledighet, att pojkarne tydligen började frukta, att jag, när
allt kom omkring, ändå skulle kunna göra dem
priset stridigt.
»Vet du, Johan», sade Andreas, »det var ändå
dumt af oss att låta gumman Anna vara med. Den
där Cadichon ser mig minsann så kry och duktig ut,
att man inte kan veta, om hon inte lurar oss på både
klockan och pengarna.»
»Åh, jag tycker mig just se det», hånskrattade
Johan. »Den där usla Cadichon! Hon är ju
alldeles utmärglad. Tycker du hon kan täfla med våra
åsnor?»
»Man kan aldrig veta. Om jag för säkerhets skull
skulle försöka få henne ur vägen? Hon tillhör ju
egentligen rakt inte mor Anna, så hon har ingenting
att säga.»
Jag hörde och förstod alltsammans, och när
Andreas närmade sig med en skäppa hafre, följde jag
efter mor Anna, i stället för att bry mig om honom.
Han fattade mig då i öronen för att leda mig afsides,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
