Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett bröllop som blev två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ekelund, Anna Adelswärd, Margaretha Ståhl och Anne
Marie von Essen. Marskalkar voro kronprins Olav av
Norge, Prins Gustaf Adolf, prins Charles av Belgien,
prins Carl j:r, greve Folke av Visborg, greve Claes
Sparre, baron Sigvard Beck-Friis och baron Carl
Strömfelt. Brudnäbbar voro prinsarna Georg och
Flemming av Danmark.
Ett tydligt svenskt »ja» svarade brudgummen på
den traditionella frågan; brudens ord kom litet
tystare, men i stället såg man från de första bänkarna
hur hon förtroendefullt smög sin högra hand i
brudgummens, som han höll dold under uniformsmössan.
Galamiddagen i Vita Havet efter vigseln var som en
saga ur tusen och en natt, men festen hade inte blivit
vad den var trots all prakten, om inte de båda unga
sett så strålande lyckliga ut. Efter middagen for
brudparet i fyrspänd vagn med militäreskort genom
Stockholms gator, i den upplysta glasvagnen sutto Astrid
och Leopold som en levande illustration till en vacker
saga om prinsen och prinsessan.
Ett enda tal hölls vid middagen, nämligen av kung
Gustaf.
»Vi ha i dag bevittnat hur min älskade brorsdotter
prinsessan Astrid förenat sina öden med kronprins
Leopold av Belgien. Måtte Gud i rikt mått välsigna
deras förening. Våra varmaste förhoppningar om
lycka följer den unga bruden till hennes nya land.
Hon lämnar nu sitt gamla fädernesland för att grunda
sitt hem i ett nytt. Den plats som hon kallats att fylla
medför stort ansvar och betydande plikter. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
