Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När astrid blev drottning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla springa upp. Leve konungen! Leve drottningen!
Leve prinsen och prinsessan! Ropen dåna, näsdukar
vifta och hattarna höjas ovanför huvudena. Drottning
Astrid reser sig djupt gripen, gör ännu en nigning och
besvarar hälsningarna med sin svartbehandskade hand.
De små, prinsen och prinsessan, vifta med sina
näsdukar och le.
Konungen avslutar sitt tal med att uttala en
välgångsönskan för Belgien. Så tystnar han och trycker
sin näsduk mot läpparna, men fattar sig åter och
upprepar trontalet på flamländska, fortfarande den ena
gången efter den andra avbruten av livliga bifallsrop
och hyllningar.
Medan konung Leopold talar, lutar sig prins
Baudouin mot sin mamma, som trycker honom intill sig.
Han har svårt att sitta stilla. Han hoppar i sin stol,
stiger upp och går till drottningen som en kort stund
tar honom i sitt knä och sluter honom i sin famn. Så
klättrar han åter ner från mammas knä och upp i sin
egen stol för att efter en stund återigen gripa efter
drottningen och finna hennes hand sluten om sin. Han
ler och lutar sig emot henne — och församlingen
betraktar rörd den ömma scenen mellan mor och son.
Prinsessan Joséphine-Charlotte sitter värdigt i sin stol
och ser nästan ogillande på brodern. Ett ögonblick
glömmer hon sig emellertid och gripes av broderns
livlighet, men morfar Carl står bredvid och kallar henne
med höjt finger till ordningen. Hon sätter sig åter lugn
och ler upp mot morfar. När trontalets flamländska del
nalkas sitt slut reser sig prins Baudouin igen som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
