Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När astrid blev drottning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han glömt något och vinkar med sin högra hand åt
församlingen, som just håller på att hylla hans far. »Leve
prinsen! Leve drottningen! Leve konungen!»
Församlingen gripes ånyo av yra, man skrattar och gråter om
vartannat.
Konungens trontal är slut. Han reser sig och
samtidigt med honom reser sig församlingen. Konungen
bugar sig länge och lämnar därefter salen med raska steg.
Tronen är tom, allas intresse vänder sig mot drottning
Astrid och kungabarnen. Återigen upprepas
hyllningarna, drottningen niger rodnande och vinkar leende med
handen, lille prins Baudouin vinkar med sin näsduk
och den lilla prinsessan ler som en riktig drottning.
Bakom dem står prins Carl med tårade ögon. Prins
Charles griper efter drottning Astrids hand och
trycker den igen. Så hälsar drottningen länge församlingen.
Man såg att högtidligheten gripit den nyblivna unga
drottningen djupt. Sedan akten var slut fick hon också
några minuter vara ensam med sin gamle far, gråta ut
och hämta mod vid hans bröst, innan hon anträdde
hyllnings färden genom Bryssels gator hem till Bellevue
vid Kungliga palatset. Prins Carl hade tröstat och
stärkt sin dotter — det var en allvarlig, men också
leende, medveten och högrest ung drottning som den
närmast följande timmen med sina barn i famnen eller
bredvid sig i galavagnen besvarade folkets hyllningar
och leverop med samma vackra handrörelse som hon
erövrade belgierna med, när hon som arvprinsessa
några år tidigare landsteg i Antwerpen.
Innan processionen satte sig i rörelse mötte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
