Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ambroin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
AmbroFn—Anienemhe’t.
224
AmbroFn. Syrefast isoleringsmaterial,
best, av kopalharts och asbest 1. glimmer.
A’mbros. August Wilhelm, f. 1816,
d. 1876. Österrikisk musikhistoriker, som
utgivit en ofullbordad, mycket innehållsrik
och grundläggande historia över musikens
utveckling.
Ambro’sia (grek. ambro’sios = odödlig,
gudomlig). I grek, mytologi namn på
gudarnas föda, som förlänade dem
odödlighet. Jfr Nektar!
Ambro’siabaggar, Ett par släkten
Vedborrar. De göra gångar i ved och odla
i dem vissa svampar (s. k.
ambrosiasvam-par), som utgöra deras föda. De förekomma
både i Europa och Nord-Amerika.
Ambrosia’ni, Karl Sune F r e d r., f.
1874. Sv. kulturhistoriker och museiman,
red. av tidskr. Rig sedan 1918.
Ambrosia’nska biblioteket (it. Bibliote’ca
ambrosia’na). Bibliotek i Milano, benämnt
efter den helige Ambrosius, stadens
skyddshelgon, grundat 1609. Det innehåller omkr.
250 000 tryckta skrifter och 20 000
handskrifter.
Ambrosia’nska lovsången. Benämning på
den kända hymnen »Te Deum laudamus».
Jfr Te Deum!
Ambrosia’nsk sång. Se Ambrosius!
Ambrosiasvampar.
SeAmbrosiabag-g a r!
Ambro’sius (grek. ambro’sios =
odödlig), f. omkr. 340, d. 397. Biskop i Milano,
en av den kristna kyrkans stora
kyrkolärare, som inlade betydande förtjänster
om kyrkosången (den ambrosianska
sången) och själv författade hymner (sv. ps.
n:r 58), varför han kallats den
västerländska kyrkosångens fader. Han
försvarade oförskräckt kyrkoläran, upprätthöll
kyrkotukten och bistod med outtröttlig
självuppoffring nödlidande.
Ambrym. ö bland Nya Hebriderna ö. om
Australien, ngt större än Bornholm.
Ambula’ns (lat. ambula’re = gå
omkring). 1. Den rörliga sjukvården i fält;
även förbandsplats för sårade. 2. Vagn för
forsling av sjuka. — Ambulat o’r i s k,
flyttbar, kringvandrande.
Amede’o, f. 1845, d. 1890. It. hertig, son
till Viktor Emanuel I, genom val sp.
konung 1870—73. Han måste till följd av
inre stridigheter nedlägga sp. kronan.
Améen 1. A m e e n. Släkt fr. Äby
socken (Kalmar län). 1. Herman Ed v.
Louis A., f. 1862, d. 1926. Justitieråd,
ordf, i Sv. naturskyddsföreningen (1909—
17), 1912—26 ordf, i Sv. Turistföreningen.
Han har varit verksam för turistväsendets
utveckling. 2. Karl Gustav A., f. 1864.
Den förres kusin, arkitekt (Gustavsbergs
kyrka, S :t Görans kapell i Stockholm,
terrassen framför »Kärnan» i Hälsingborg,
Idre kapell i Dalarna m. fl.
byggnadsverk).
Amela’nchier. Växtsläkte (fam.
Rosa’-ceæ), med vita blomklasar och svartblåa
bär. Hos oss odlas som prydnadsbuskar A.
canade’nsis och A. vulga’ris (B 1 å h ä g g).
Ameland. Holl. ö. i Nordsjön (prov.
Friesland), 60,6 kvkm. Omkr. 2 200 inv.
Ameln. 1. Carl A., f. 1873. Chef för
Upplands Enskilda Bank, vars utveckling
han lett sedan 1912. 2. Robert A., f.
1880. Den förres bror. Sedan 1910 chef
för Svenska ackumulator ab. Jungner.
A’melung, Walther Oskar E., f.
1865, d. 1927. Tysk konsthistoriker och
klassisk arkeolog, professor, en av
samtidens yppersta forskare inom sitt fack.
Amen (hebr.). Bet. Så är det, ske alltså!
(5 Mos. 15 kap. 15 v., 1 Krön. 16 kap. 36
v.). Slutformel i kristna och
muhammedanska böner.
AmenemheT. Namn på fyra egyptiska
konungar ur den tolfte dynastien. 1. A. I.
(2000—1970 f. Kr.) började denna dynasti,
var en kraftfull härskare och hävdade
konungamakten gentemot den mäktiga adeln.
2. A. III. (1849—1801 f. Kr.) förde en för
landets uppblomstring mycket gynnsam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
