Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikas Förenta Stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•235
Amerikas Förenta Stater.
236
Kentucky (1792).
Tennessee (1796).
Alabama (1819).
Mississippi (1817).
Arkansas (1836).
Louisiana (1812).
Oklahoma (1907).
Texas (1845).
Montana (1889).
Idaho (1890).
Wyoming (1890).
Colorado (1876).
New Mexico (1912).
Arizona (1912).
Utah (1896).
Nevada (1864).
Washington (1889).
Oregon (1859).
California (1850).
2. Förbundsdistrikt.
District of Columbia (1791).
3. Territorier.
Alaska (1867).
Hawaii (1898).
Porto Rico (1899).
Filippinerna (1899).
Virgin Islands (1917).
Samoa (1900).
Guam (1899).
Panama-kanalzonen (1904).
(Årtalen inom parentes ange för
staterna det år de upptogos i U. S. A. och för
territorier det år de blevo territorier.)
U. S. A:s huvudstad är
Washington (Distr. of Columbia). Den största
staden är New York. Övriga
millionstäder äro Chicago, Philadelphia, Detroit
och Los Angeles. Dessutom äger U. S. A.
88 städer med över 100 000 inv. (1930).
Upptäcktshistoria och
kolonisation. Se Amerika, N o r
d-Amerika!
Historisk översikt. U. S. A.
leder sitt ursprung fr. de kolonier, som på
1600-talet anlades på Nord-Amerikas ö.
kust av engelsmän, holländare och
svenskar. Engelska kolonisationsförsök
gjordes redan på 1580-talet, men först under
1600-talets tredje årtionde började på
allvar den eng. koloniseringen, då massor av
puritaner under Stuartarnas religiösa och
politiska förtryck utvandrade till
Nord-Amerika, där så småningom fyra av
varandra oberoende kolonier uppstodo:
Massachusetts, New Hampshire, Rhode Island
och Connecticut, tillsammans kallade Nya
England. De holländska och svenska
kolonier, som samtidigt grundades, erövrades
på 1600-talet av engelsmännen. I mitten
av 1700-talet voro de eng. kolonierna till
antalet 13; i n. och s. omgåvos dessa av
franska (Canada) och spanska (Florida)
kolonier, av vilka större delen efter
kolonialkriget mellan England och Frankrike
(1756—63) tillföllo det britttiska riket.
Efter tvistigheter med moderlandet
rörande tullar och beskattning inträdde öppen
brytning mellan kolonierna och England,
som ledde till det nordamerikanska
frihetskriget (1775—83), varunder
kolonierna förklarade sig självständiga den 4 juli
1776. De erkändes såsom sådana i freden i
Paris 1783. U. S. A:s förste president
blev George Washington. Sedan den nya
staten under de närmast följande åren
utvidgat sina gränser mot väster och efter
ett misslyckat försök att i ett krig med
England (1812—14) erövra Canada, har U.
S. A:s utrikespolitiska område
begränsats till den amerikanska kontinenten.
(Jfr Monroedoktrinen!) Ett avsteg
fr. denna ledande grundsats bildade U. S.
A:s deltagande i världskriget. Under
1800-talet ökades staternas antal dels genom
delning av äldre stater, dels genom köp
(Louisiana av Frankrike 1803, Florida av
Spanien 1819 och Alaska av Ryssland
1867), erövring (de nuv. staterna Texas,
New Mexico, Arizona, Utah, Nevada,
California och delar av Colorado och
Wyoming fr. Mexico) och kolonisation. I mitten
av århundradet började en skarp
ekonomisk motsättning göra sig gällande mellan
de nordliga och sydliga staterna, särskilt
rörande slavfrågan, i det sydstaterna voro
för och nordstaterna mot negerslaveriet.
Öppen konflikt utbröt, då Syd-Carolina och
en del andra sydstater 1860 utträdde ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
