Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antiokos ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
Antite’s—Anto’nius av Pa’dova.
306
Antite’s (grek, anti’ = mot och te’sis =
sats). Bet. motsättning. Senare ledet i en
sammanställning av två motsatser,
varigenom ett påstående får större skärpa och
åskådlighet. Ex.: »Folk, som ärvt hjältars
land och deras dygder glömmer» (Es.
Tegnér).
Antitoxi’n. Se Toxin!
A’ntium. Forntida stad i mell. Italien
(Latium), bland vars ruiner många antika
konstverk framgrävts (bl. a. Apollo di
Bel-vedere i Vatikanen). Där ligger nu A n z i o,
en modern italiensk badort.
Antocya’n. En grupp av ämnen, ’som,
vanligen lösta i cellsaften, hos växterna
åstadkomma blå-, röd- och violettfärgning
av organen. Den blå eller röda färgton, som
många växters blad anta om hösten,
beror på antocyanbildning.
Antofaga’sta. Hamnstad i n. Chile, en av
landets största utförselhamnar för
salpeter, även Bolivias stora exporthamn. 82 000
inv. (1929).
Anto’iker 1. antikt o’n e r (grek, anti’
= mot och oike’in = bo). Människor
boende på samma längd- och breddgrad men på
olika halvklot. Jfr Antipoder!
Antoine [antoa’n], André, f. 1858.
Fransk skådespelare och teaterledare,
grundare av Théàtre Libre 1887 och Théàtre
Antoine 1897 i Paris, där han uppförde
även utländska skådespel (bl. a. av
Strindberg, Ibsen och Tolstoj).
Antoko’lskij, Markov M a t v e j
e-vitj, f. 1843, d. 1902. Rysk naturalistisk
bildhuggare, som behandlat historiska och
bibliska ämnen.
Antologi’ (grek. antologi’a =
blomstersamling). Bet. utvald samling av (smärre)
dikter (eller prosastycken) av en eller
vanligtvis flera författare. Berömda äro den
grekiska antologien, byggd på Mele’agros’
samling från 60-talet f. Kr., utökad och på
nytt sammanfattad i Konstantinopel under
900-talet och efter ännu en omarbetning
tryckt i Florens 1494, och den latinska
antologien, sammanställd under 1500-talet och
upptagande 250 smådikter av romerska
skalder. Bland svenska antologier märkas
Karin Eks Ur svenska dikten (3 bd, 1921)
och Sten Selanders Levande svensk dikt
från fem sekel (2 bd. 1928).
Anton. Förk. av det rom. släktnamnet
Antonius.
Antone’llo da MessPna, f. omkr. 1430, d.
1479. En av den it. ungrenässansens mest
bekanta målare, framför allt av porträtt.
Han har särskilt verkat som förmedlare
mellan nederländskt och norditalienskt
(ve-nezianskt) måleri.
Antoni, Nils Ragnar Eugène, f.
1887. överläkare, professor i neurologi vid
Karolinska institutet sedan 1931. Bland
hans skrifter märkes Nervsjukdomar, valda
kap. i framställning för den bildade
allmänheten (1928).
Antoni’nus Pius. Romersk kejsare (138—
161), under vars kloka och fredsälskande
styrelse rikets välstånd i hög grad ökades.
Anto’nios 1. Antonius, omkr. 300
e. Kr. Kristet helgon, som i Egypten
gav uppslaget till det kristna
munkväsendet genom att dra sig bort från världen till
en ökengrotta. Hans strider mot allehanda
frestelser ha ofta skildrats i konsten och
vitterheten.
Anto’nius. Berömt romerskt släktnamn.
M a r c u s A., f. omkr. 82, d. 30 f. Kr. Rom.
fältherre under Cæsar och dennes
medkon-sul, efter mordet på Cæsar medtävlare till
dennes adoptivson Octavius (Octavianus,
sedermera kejsar Augustus) om högsta
makten, medlem av det s. k. andra triumviratet
jämte denne och Lepidus, vilka tre
gemensamt besegrade Cæsars mördare vid Filippi,
Sedan ånyo oenighet uppstått mellan A.
och Octavius, delvis till följd av A:s
förbindelse med Kleopatra, besegrades A. vid
Aktion år 31, varefter han begick
självmord.
Anto’nius av Pa’dova, f. omkr. 1195, d.
1231. Ett av den katolska kyrkans mest
berömda helgon och en av franciskanordens
ryktbaraste predikanter, efter döden
föremål för en frodig legendbildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
