Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pithecanthropus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5063
Pius—Place’nta.
5064
Pius. Namn på 11 påvar. 1. P. II, f. 1405,
d. 1464, påve 1458—1464. P. hette urspr.
Enea Silvio Piccolomini och hade före sin
påvetid gjort sig känd dels som humanist
och diktare, dels som duglig diplomat. Som
påve sökte han förgäves samla de kristna
furstarna till ett tåg mot turkarna. II. P.
VII, f. 1740, d. 1823, påve 1800—1823.
Under P. VII:s tid återvann påvestolen, till
stor del tack vare den skicklige påvlige
statssekreteraren Consalvi, den ställning,
som förlorats under franska revolutionen.
Ett konkordat avslöts 1801 med Napoleon,
som reglerade den katolska kyrkans
ställning i Frankrike och på Wienkongressen
återupprättades Kyrkostaten. III. P. IX, f.
1792, d. 1878, påve 1846—1878. Han förde
till en början en liberal politik i
Kyrkostaten, men revolutionen 1848 störtade
påvens välde i Rom, och P. måste fly. Då han
1850 återvände, var han liberalismens
svurne fiende. Jesuiterna nådde därefter en
allt starkare ställning och förskaffade
påvestolen åtskilliga kyrkopolitiska
framgångar. Konkordat slötos med åtskilliga
stater. 1854 antogs dogmen om Jungfru
Marias obefläckade avlelse, och 1864
fördömdes genom en encyklika och den
bifogade Syllabus åtskilliga av det moderna
kulturlivets ledande idéer. 1870 fastslogs
ofelbarhetsdogmen (se d. o.!). Dock led
påvedömet under P:s tid ett nederlag
genom Kyrkostatens upplösning 1870, då
Rom intogs av det nya konungariket
Italien. P. protesterade genom att spela rollen
av »fånge i
Vatikanen». IV. P. X,
f. 1835, d. 1914,
påve 1903—14. P. var
en starkt religiös
natur men saknade
i olikhet med
många av sina
företrädare politisk
förmåga. Under
hans tid vidtogos
åtgärder mot
modernismen (se M o-
dernism!). V. P. XI, f. 1857, påve
sedan 1922. P:s ursprungliga namn är
Achille Ratti. Genom överenskommelse
med it. staten återupprättades 1929
Kyrkostaten. Se bildsida till art. Påve!
Pivå’ (fransk, pivot). Stift el. tapp, kring
vilket ngt vrider sig.
Pix a. b. Tablettfabrik i Gävle, etabl.
1897, bolag sedan 1919, aktiekapital 1 mill.
kr., årstillverkning 2,5 mill. kr.
Pizarro [-tha’rrå], Francisco, f. på
1470-talet, d. 1541. Sp. erövrare. Bl. P:s
expeditioner märkes främst hans erövring
av Inka-riket, vars huvudstad Cuzco han
intog 1533.
Pizzica’to [pitsi-] (it.). Bet. knäppning.
P. (förk. p i z z.) anger, att tonen å
stråkinstrument skall frambringas genom
knäppning. Mots.: coll’ arco = med
bågen, stråken.
Pjatigo’rsk. Stad i s. Ryssland i
Nord-Kaukasien, bl. a. känd som badort med
varma mineralkällor. 55 000 inv. (1926).
Pjatile’tka (rysk.). Bet. för
Sovjetunionens femårsplan.
Pje’skov, Aleksej Maksimovitj.
Maksim Gorkijs egentl. namn. Se G o
r-ki j!
Pjotr. Rysk namnform för Peter.
Pjäs (fransk, piéce = stycke). 1.
Skådespel. 2. Ansenligare möbel el.
husgeråds-sak. 3. Kanon (artilleripjäs). 4.
Schack-spelsfigur.
Pjätteryd. Socken i Kronobergs län
(Sunnerbo härad). 1 367 inv. (1932).
Pjöng-jang. Annan stavning av
P-h j ö n g-y ang.
Place [-ass] (fransk.). Bet. plats, torg.
Place’nta. 1. (Moderkaka). Det
organ, som hos människan och de flesta
däggdjur förenar fostret med modern och
förmedlar näringstillförseln till fostret. P.
uppstår genom sammanväxning av
livmoderslemhinnan (decidua) med utskott från
korion (se Fosterhinnor!). Härvid
gå dock alltid moderns och fostrets blod i
var för sig slutna banor, och närings- och
syreutbytet sker genom korionfransarnas
PIUS X. Gravyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
