- Project Runeberg -  Åhlén & söners uppslagsbok / X. Paulinus-Sacklén /
5285-5286

(1931-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reflektor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5285

Refle’ktor—Reformpartiet.

5286

ropa. — R e f e r e’n dum, se
Folkomröstning! — Refer e’n s b i b 1 i
o-t e k, samling av ordböcker, allmänna
över-siktsarbeten och andra ofta använda
bokverk. — Refer e’n ser, personer, som en
platssökande, en firma el. dyl. hänvisas till
för att inhämta upplysningar;
rekommendationer. — Refer e’n t, person, som
refererar.

Refie’ktor. Konkav, oftast parabolisk
spegel. R. återkastar ljuset i en riktning.
Jfr Spegelteleskop!

Refle’x (lat. refle’ctere = böja tillbaka).
Bet. åter kastning, återsken, återverkan. 1.
Inom fysiken ljusstrålars el. andra strålars
tillbakakastning från ett föremål (se R
e-f 1 e x i o n!). 2. Inom fysiologien
beteckning för en genom olika yttre retmedel
åstadkommen ofrivillig sammandragning
av en el. flera muskler, t. ex.
lårmusklernas sammandragning vid slag på
knäskåls-senan, pupillens sammandragning vid ögats
direkta belysning o. dyl.

Reflexio’n (lat. refle’ctere = böja
tillbaka). Bet. återkastning, återspegling;
begrundande, betraktelse. — Inom fysiken en
vågrörelses återkastning fr. en yta. Är
ytan ojämn, sker återkastningen åt alla
håll, medan en jämn yta återkastar
vågrörelsen i en bestämd riktning. Ljudets r.
ger upphov till eko, medan ljusets r.
användes i speglar och totalreflekterande
prismor.

Reflexi’v (lat. refle’ctere = böja
tillbaka). Bet. tillbakasyftande, återverkande.
— R e f 1 e x i v a pronomen, sådant
pronomen, som syftar på subjektet i
satsen.

Refo’rm (lat. re = åter och forma’re =
dana, bilda). Bet. nydaning, förbättring.
■— Reform a’t o r, omskapare,
samhälls-förbättrare. — Reformat o’r i s k,
nyskapande. — Reform e’r a, förbättra.

Reform atio’nen (lat. reforma’re =
ombilda, återgestalta). Den stora
kyrkoförny-elsen under 1500-talet. R. förebådades
genom Wycliffe i England och Hus i Böhmen,
samt av de stora reformkoncilierna under
1400-talet. Luthers framträdande utlöste

reformatoriska krafter även på andra håll
än i Tyskland, och efter r. funnos tre nya,
fr. den kat. avvikande kyrkotyper: den
lutherska (huvudsakligen i Tyskland och
Nord-Europa), den reformerta
(huvudsakligen i Väst-Europa) och den anglikanska
(i England). Av dessa bevarade den sista i
högre grad sambandet med- katolicismen.
Sedan de tyska evangeliska ständerna i
Augsburg 1530 framlagt sin bekännelse,
erhöllo anhängarna av denna bekännelse
efter schmalkaldiska kriget rättsligt
erkännande i Tyskland genom
religionsfre-den i Augsburg 1555. De reformerta
likställdes med dem 1648 genom Westfaliska
freden. I Sverige var 1527 (Västerås
riksdag) r:s stora brytningsår, men den
säkrades först genom Uppsala möte 1593, och i
Danmark tryggades r. genom riksdagen i
Köpenhamn 1536. I England erkände
parlamentet genom suprematsakten 1534
konungen som kyrkans ledare, men
motrefor-mationen lade här liksom i Frankrike och
Nederländerna hinder i vägen för r. I
Frankrike fingo hugenotterna en säkrad
rättslig ställning genom ediktet i Nantes
1598, och Westfaliska freden räddade
kal-vinismen inom Nederländerna.

Reformationens jubileumsgåva. En till
reformationsjubileet 1917 föranstaltad
insamling. De insamlade medlen (över 4 mill.
kr.) användes huvudsakligen för kyrkliga
undervisningsändamål.

Reformatio’nsdagen. Den andra av de av
Kgl. Maj:t påbjudna årliga allmänna
böndagarna.

Reforma’torn. Veckotidning, utg. i Sthlm
sedan 1888, organ för I. O. G. T.

Reforme’rta kyrkan. Namn på de
religiösa samfund, som bygga på Calvins
reformation.

Reformi’sm. Beteckning på en av
försiktighet och anpassning präglad riktning
inom den moderna socialistiska och
fackliga rörelsen. Jfr Revisionism!

Reformpartiet. Ett mellan åren 1895—
1910 i danska folketinget existerande
parti, som omfattade den mer utpräglade
delen av vänstern.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Apr 28 00:46:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asupps/10/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free