Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rotröta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5433
Rouge et noir—Rousseau.
5434
HÄNGBRO AV ROTTING PÅ CELEBES (50 m lång).
Foto. W. Kaudern.
ullsindustri är mycket betydande. Bl.
stadens talrika byggnader fr. medeltiden
märkes den gotiska katedralen fr. 1200-talet.
123 000 inv. (1931).
Rouge et noir [rosj e noa’r] (fransk.).
Bet. rött och svart; namn på ett slags
hasardspel.
Rouget de Lisle [rosjä’ do lil], C1 a u d e
J o s e p h, f. 1760, d. 1836. Fransk
officer och förf., som 1792 diktade sin
berömda krigssång Marseljäsen, vilken senare
blivit Frankrikes nationalsång.
Rousseau [roså’]. I. Jean Jacques
R., f. 1712, d. 1778. Berömd fransk, förf.,
en av upplysningstidens originellaste
kulturpersonligheter, som utövat ett
oöverskådligt inflytande på samtid och
eftervärld. Född i Geneve och son till en
urmakare fick han en tämligen försummad
och. planlös uppfostran. Ryktbarhet nådde
han med ens genom sitt berömda svar
(1750) på en av akademien i Dijon
uppställd prisfråga om konster och
vetenskaper bidragit till människans förbättring.
R. förnekade detta och betonade i st., att
konster och vetenskaper bidragit till att
fördärva den av naturen goda och sunda
människan. Genom detta sitt svar gav R.
upphov till det för 1700-talets senare del
karakteristiska svärmeriet för
naturmänniskan och primitiva kulturförhållanden,
samtidigt som han underkände värdet av
hela den storartade kulturutveckling,
varav 1700-talet berömde sig. Mot tidens
överdrivna förståndsodling och
upplysningsfilosofien satte R. ett innerligt känsloliv
såsom mer i överensstämmelse med
människans natur. Härigenom befordrade R.
utvecklingen av en typisk känslofilosofi,
som karakteriserar senare delen av
1700-talet. Av ett starkt känslopatos uppbäres
den berömda kärleksromanen La nouvelle
Héloise (1761; Den sista Eloisa, i utdrag,
1800), som utmärkes av ett för 1700-talet
nytt, innerligt natursinne. I
uppfostrings-romanen Émile (1762; sv. övers. Emile
eller Om uppfostran, 1892) framlägger han
sitt uppfostringsideal och söker visa, hur
man genom en på ett naturenligt och sunt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
