Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rubrik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5445
Rudbeckiusstiftelsen—Rudolf II.
5446
JOHANNES
RUDBECKIUS. Detalj av
målning i Uppsala
universitet.
i samma stad. Litt.:
B. Rud. Hall:
Johannes Rudbeckius
(1911). H.
Schef-fer: Johannes
Rudbeckius (1914).
[-Rudbeckiusstiftel-sen-]
{+Rudbeckiusstiftel-
sen+} (Svenska
kyrkans
Rud-beckiusstif-t e 1 s e). Stiftelse,
grundad 1923 med
uppgift att stödja
den vetenskapliga
teologien och
bidra
ga till en god prästbildning på
evangeliskluthersk grund.
Rudberg, Gunnar, f. 1880. Sv.
språkman, prof, i klassisk filologi i Oslo
sedan 1919.
Rude [rydd], Frangois, f. 1784, d.
1855. Fransk skulptör, som räknas bland
de ledande under 1800-talets förra hälft
och som förenar romantik och realism
(Marseljäsen, relief å triumfbågen på
Place de 1’Étoile, Paris).
Rudenschöld. Sv. adlig ätt fr. 1719
(urspr. Rudeen), friherrlig 1747, grevlig
1770. 1. Carl R., f. 1698, d. 1783. Greve,
riksråd (1761—65, 1769—72), diplomatiskt
sändebud i Polen och Berlin. Han
framträdde även som förf, med skriften Tal
om sv. språkets art och nuvarande bruk
(1772). Led. av Vet. ak. och Mus. ak.
2. Magdalena Charlotta R., f.
1766, d. 1823. Den förres dotter,
hovfröken hos prinsessan Sofia Albertina, K. M.
Armfelts älskarinna. R. blev för
delaktighet i Armfelts sammansvärjningsplaner
mot Reuterholm dömd till döden men
und-slapp med schavottering och spinnhus,
varefter hon benådades 1796. 3. Torsten
R., f. 1798, d. 1859. Sonson till R. 1, greve,
socialpolitisk förf. R. ivrade för en
förbättrad folkundervisning samt för en på
begåvningen grundad ståndscirkulation.
Själv grundade han en folkskola på Läckö
samt var behjälplig med
folkskolundervisningens ordnande i olika delar av
lan
det. Bl. hans skrifter märkes Tankar om
ståndscirkulationen (1845).
Rudera’tväxter el. rudera’1 växter
(lat. ru’dera = ruiner). Växter, som
företrädesvis förekomma på avskrädeshögar
samt i övrigt i närheten av
människoboningar. En hel del r. ha med människan
spritt sig över hela jorden, t. ex. nässlor,
Chenopo’dium a’lbum, Artemi’sia-arter.
Rudime’nt (lat. rudime’ntum —
begynnelse). Bet. ansats, outvecklad del el.
kvarstående organ.
Rudimentä’ra organ. Organ, som under
artens utveckling upphört att användas
och därför blivit förkrympta. Ex. på r. o.
hos människan äro svanskotorna,
blind-tarmsbihanget, blinkhinnan i ögat och
tallkottkörteln i hjärnan.
Rudi’n, Erik Georg Waldemar,
f. 1833, d. 1921. Prof, i exegetik i
Uppsala 1877—1900,
som utövat stort
inflytande genom sin
verksamhet som
lärare och
själasörjare. Bl. hans
arbeten märkes
predikosamlingen Evig-hetsvinkar. Led. av
Sv. ak. Litt.:
Daniel Rudin: W.
Ru-din (1921). N.
Söderblom : W.
Ru-dins inre liv (1923).
Ru’dis (lat.). Bet. egentl. obearbetad;
okunnig, obildad.
WALDEMAR RUDIN.
Fotografi.
Ru’dköbing [-köbing]. Hamnstad i
Danmark (Svendborg amt) på v. Langeland.
4 129 inv. (1931).
Rudolf, f. 1858, d. 1889. Ärkehertig av
Österrike. Se Mayerling!
Rudolf I av Habsburg. Tysk
konung (1273—91). R. lade genom sina
erövringar i Böhmen grunden till de
habs-burgska arvländerna.
Rudolf II, f. 1552, d. 1612.
Tyskromersk kejsare (1576—1612), konung av
Ungern (fr. 1572), av Böhmen (fr. 1575). R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
