Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5457
Rundhult—Runeberg.
5458
nom att utsättas för belysningseffekter av
olika slag kan ge mera illusoriska intryck
av luft- och ljusförhållanden än vanl.
fonddekorationer.
Rundhult. Sammanfattande benämning
på master, bogspröt, stänger, bommar och
gafflar hos fartyg.
Rundhuvuden (eng. roundheads}. Under
eng. inbördeskriget (1640-talet) namn på
det efter de kortklippta puritanerna
uppkallade parlamentspartiet.
Rundkyrka. En under medeltiden i
Norden förekommande centralbyggnadstyp,
som med sitt mittorn och sina
skyttegångar var lämplig att vid behov även tjäna
som befästning. R. voro särskilt vanl. på
Bornholm.
Rundmaskar (Nemathelmi’nthi). En
grupp Maskar med cylindrisk el.
trådlik, osegmenterad kropp. De viktigaste r.
äro Trådmaskarna.
Rundmunnar (Cyclosto’mata). En klass
lågt stående Ryggradsdjur med
svagt utvecklat broskskelett, bestående
huvudsakligen av ryggsträng jämte en
mycket enkel huvudskål med gälbågar men
utan käkar; inga spår av pariga
extremiteter finnas. De opariga fenorna stödas
endast av hornstrålar, ögon finnas hos en
del r., dessutom en oparig luktgrop och
enkelt byggda statiska organ. Den runda
sugmunnen är beväpnad med spetsiga
horntänder. Fjäll saknas. De viktigaste r.
äro P i r å 1 a r och Nejonögon.
Rundqvist, Anton Wilhelm, f. 1885.
Ämbetsman, hovrättsråd 1928, t. f.
expeditionschef i försvarsdep. 1925, konsultativt
statsråd dec. 1930—juni 1931 och
försvarsminister juni 1931—sept. 1932.
Rundradio. Se Radio!
Rundskulptur el. friskulptur.
Plastiskt arbete, som i motsats till reliefen är
avsett att kunna ses fr. alla sidor.
Rundstav. En i arkitektur och
konsthantverk använd list med halvcirkelformig
genomskärning.
Runeberg. 1. Johan Ludvig R., f.
1804, d. 1877. En av den sv. litt: s största
skalder, finlandssvensk, lektor i latin i
Borgå 1837—42, i grekiska 1842—57,
titu-lärprof. 1844. R:s diktning är till största
delen episk, alltifrån den betydelsefulla
hexameterdikten Älgskyttarna (1832), en
skildring av finskt bondeliv i några brett
utmålade episoder, över den
midsommarljusa prästgårdsidyllen Hanna (1836), den
av krigsminnen inspirerade Julkvällen
(1841), där skaldens fosterländska
gripenhet fått sitt första märkliga uttryck, och
den storslagna, av klassisk ödestragik
genom vävda vikingadikten Kung Fjalar
(1844) fram till hans folkkäraste och i
många avseenden mest beundransvärda
skapelse, Fänrik Ståls sägner (2 saml. 1848
och 1860) med deras ömsom patetiska,
ömsom humoristiska bilder från Finska
krigets dagar. Men R. är också en stor
lyriker; en intensiv känsla bär ofta upp
berättelsen, och hans dikter, främst avd.
Idyll och epigram i Dikter (1830 och 1833)
rymma något av den mest äkta och
omedelbart gripande lyrik, som svensk poesi
äger. Klassisk måttfullhet, religiös
humanitet och inspirerad känsla för Finlands
natur och folk prägla R:s diktning och
hans personlighet. I sitt skaldskap är han
en realismens banbrytare, dock i utpräglat
JOHAN LUDVIG RUNEBERG.
Litografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
