Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runestam ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5459
Runestam—Runor.
5460
klassicistisk riktning. Litt.: W.
Söder-hjelm: Joh. Ludv. Runeberg I—II (1904
—06). H. Lindgren: Joh. Ludv. Runeberg
(1908). I. Heikel: Joh. Ludv. Runeberg I
—II (1926). S. Belfrage: Joh. Ludv.
Runeberg i sin religiösa utveckling (1917). O.
Sylwan: Runeberg (Verd. småskr. n:r 112).
J. Mortensen i »Från Aftonbladet till
Röda rummet» (1913). 2. V a 1 t e r
Magnus R., f. 1838, d. 1920. Den förres son,
bildhuggare. Hans skulptur, av ett» ömsom
klassicistiskt, ömsom mer realistiskt
kynne, omfattar mytologiska ämnen och
porträtt.
Runestam, Arvid, f. 1887. Prof, i
dogmatik och moralteologi i Uppsala sedan
1923.
Rung, Otto Christian Henrik, f.
1874. Dansk förf., jurist, som utgivit ett
flertal romaner med kriminella motiv,
utmärkta av skarp iakttagelse och
fängslande framställning (bl. a. Paradisfuglen 1919,
sv. övers. Paradisfågeln, 1920).
Ru’nge. I. P h i 1 i p 011 o R., f. 1777, d.
1810. Tysk målare och teoretiker av
romantiska skolan. I hans skrifter finnas
uttalanden, som peka fram mot friluftsmåleriet.
II. Friedrich Ferdinand R., f.
1795, d. 1867. Tysk kemist, som gjort
betydelsefulla undersökningar av
stenkols-tjärans sammansättning, samt först
isolerade kaffein och atropin.
JOHAN RUNIUS.
Gravyr.
Ru’nius, Johan,
f. 1679, d. 1713.
Skald, uppskattad
bröllops- och
be-gravningspoet. Bl.
hans mest kända
bröllopskväden kan
nämnas den
virtuosa Rimdantz i
Fastlagen. Med sitt
gladlynta,
godmodiga, stundom något
plumpa skämt och
sin i grunden barnafromma natur är han
en god målsman för typiskt karolinska
lynnesdrag. Hans samlade skrifter utgåvos
i 2 delar 1715—16 under titeln Dudaim
(en 3:e del 1733).
Runmarö [runn-]. Ö i Stockholms
skärgård, mell. Värmdön och Sandhamn.
Runmärke. Se Smör!
Runn. Sjö i Dalarna, s. om Falun, 62
kvkm. R. avrinner genom Lillälven till
Dalälven.
Ru’nnare el. runslare (eng. runner —
löpare). Agenter för sjömansvärdshus o.
dyl., som locka sjömän från sina
anställningar genom bedrägliga löften.
Runnqvist, Axel Claes Edvard, f.
1880. Violinist, sedan 1915 lärare i
altviolinspelning vid Mus. ak.
Runnström, John Axel Mauritz,
f. 1888. Prof, i experimentell zoologi och
cellforskning vid Sthlms högskola sedan
1932.
Runolo’g. Vetenskapsman, som sysslar
med runforskning. — R u n o 1 o g i’,
vetenskapen om runorna.
Runor. De älsta germ. skrifttecknen,
vilka sannolikt skapats på 100-talet e. Kr. av
goterna vid Svarta havet på grundval av
det grek, och (delvis) det lat. alfabetet. R.
uppträda i två huvudformer, en äldre,
sam germansk runrad el. futark
(se detta ord!) om 24 tecken, och en
yng-r e, endast nordisk (i två varianter)
om 16 tecken. Utvecklingen av den yngre
runraden, vilken föreligger fullt
färdigbildad på 800-talet, sammanhänger med det
urnord, språkets starka förändring och
söndersplittring under närmast
föregående århundraden; teckenantalets sjunkande,
vilket medfört, att flera olika ljud måste
representeras av samma tecken, tyder på
en kulturell nedgångsperiod i Norden.
Senare (i Sverige fr. o. m. 1000-talet)
förekomma s. k. stungna r., d. v. s. runor
Julhar kg w hnij p l A r t b e- m L ng cL <r
Den äldre (samgermanska) runraden.
wiwiMmx
f utha r k hni as t b m b O’
Den yngre (nordiska) runraden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
