Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schillerkrage ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5609
Schi’nkel—Schle’gel.
5610
för vår nyare historia mycket viktigt verk.
Schi’nkel, Karl Friedrich, f. 1781,
d. 1841. Tysk arkitekt och målare. Hans
främsta byggnader finnas i Berlin och äro
utförda i en personligt uppfattad
klassicism: Nya vakten vid Unter den Linden,
Schauspielhaus samt Altes Museum.
Schi’nus. Sydamer, växtsläkte (fam.
Anacardia’cece). Den mest bekanta arten
är Pepparträdet (S. mo’lle), som
har röda frukter och vackra, mångpariga
blad och ofta odlas i Medelhavsländerna
som prydnadsträd.
SchPpka. Pass i mell. Balkan
(Bulgarien) med en passhöjd intill 1 333 m,
särskilt bekant fr. rysk-turk, kriget 1877—78.
Schiras. Annan stavning av S j i r a s.
Schism (grek. ski’sma). Bet.
skiljaktighet, söndring. Jfr Stora schismen!
Schiza’nthus. Sydamer, växtsläkte (fam.
Solana’cece), omfattande oftast
glandelhå-riga örter med fläckiga el. ådriga
blommor. En del odlas som prydnadsväxter.
Schizofreni’ (grek. ski’zein = klyva och
fren = sinne) el. dem e’n tia pr se’c o x.
Den vanligaste sinnessjukdomen. S.
kännetecknas av en fortskridande avspärrning fr.
yttervärldens realiteter med försjunkande
i en inre, ofta fantastisk
föreställningsvärld (auti’sm). På känslolivets område
märkes en karakteristisk »känslostelhet»,
då och då genombruten av förtvivlade
affektutbrott, på viljelivets område ett slags
viljeförlamning (abuli’), medan
intelligensen i egentlig mening ofta länge förblir
relativt oberörd. Sluttillståndet i en stor
del av fallen är olika höggradig, själslig
omtöckning. Jfr Man o-d epressiv!
Schizotymi’ (grek. ski’zein = klyva och
tymo’s = lynne) el. klyvlynthet.
Inom psykologien en lynnesart,
kännetecknad av inåtvändhet, otillgänglighet,
obenägenhet att acceptera yttervärlden och dess
förhållanden och en ofta som pinsam
förnummen känsla att det egna uppträdandet
icke motsvarar ens verkliga jag, vilket
un-danhålles för omgivningen. En sjuklig
stegring av det schizotyma lynnesdraget
leder över till schizofreni. Jfr C y
k-1 o t y m i!
Schjelderup [sjä’ll-]. 1. Gerhard
Rosen k r o n e S., f. 1859. Norsk kompositör
och skriftställare, som med sina
musikdramatiska verk, bl. andra östenfor Sol og
vestenfor Maane, Bruder ovet, Offerilden,
Julespil (legend), blivit det ledande
namnet på detta område i Norge. Som
musik-historisk skriftställare har S. varit
synnerligen produktiv och har bl. a. tillsammans
med O. M. Sandvik (f. 1875) utgivit
Norges Musikhistorie. 2. Harald Krabbe
S., f. 1895. Psykolog och psykoanalytiker,
prof, i Oslo sedan 1922.
Schjerfbeck [sjärf-], Helena, f. 1862.
Finl. målarinna, vars konst utmärkes av
förenkling och koncentration av motivet i
en förandligad, innerlig färgskala.
Schla’ger (tysk, schlagen = slå), österr.
diaiektord, som under senare tid blivit
allm. benämning på en kuplett el.
dansmelodi, som »slagit igenom», blivit för
tillfället populär. På sv.: slagnummer.
Schlara’ffenland (tysk, av Schlaraffe =
tanklös dagdrivare). Ett fantasiland, där
man utan minsta möda får allt, vad man
önskar sig av materiella njutningar.
Schle’gel. 1. August Wilhelm von
S., f. 1767, d. 1845. Tysk kritiker och
litteraturforskare, professor, en av ledarna
för den äldre tyska nyromantiken
(Jena-romantiken). Han ägnade sig åt ett för
litteraturvetenskapen stimulerande studium
av äldre främmande litteratur (bl. a. det
spanska dramat) och befrämjade även
sanskritforskningen. Hans mest betydande
insats är hans berömda
Shakspere-över-sättning. 2. Karl Wilhelm
Friedrich von S., f. 1772, d. 1829. Den förres
broder, förf, och kritiker, en av de mest
framträdande målsmännen för den äldre
tyska nyromantiken. Han utformade
många av dess mest karakteristiska
teorier. Hans skönlitterära arbeten äro föga
betydande; mest känd är den talanglöst
skrivna erotiska romanen Lucinde (1799),
som visar nyromantikernas moraliska
nihilism. S. verkade även som kritiker ci’h
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
