Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skaffning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5751
Ska’gerak—Skallerormar.
5752
läge och en mycket besökt badort. En sv.
kyrka finns sedan 1925 i S. 4 048 inv.
(1930).
Ska’gerak (av Skagen och holl. rak =
vägsträcka). Arm av Nordsjön, som
skjuter in mellan Norge och Jylland och
förenar Nordsjön med Kattegatt. S:s n. kust
är brant och bergig, men utmed den
jylländska kusten finnas flera sandrevlar.
Största djupet, 809 m, finns s. ö. om
Aren-dal. S:s salthalt är störst mot s., i det att
den utgående strömmen fr. Östersjön går
mot n. längs kusten av Bohuslän och
därifr. västerut utefter den norska kusten.
Tidvattnet i S. är helt obetydligt.
Ska’gerakslaget. Det största sjöslaget
under världskriget. Den eng. flottan under
befäl av amiral Jellicoe och den tyska
under amiral von Scheer sammandrabbade
i öppna sjön den 31 maj 1916. Slaget, som
av engelsmännen kallas slaget vid Horns
rev, fick dock inga strategiska följder.
Förlusten var på ömse sidor omkr. 10 % av
det sammanlagda tonnaget. I S. utmärkte
sig särskilt amiral Beatty som chef för den
eng. spaningsstyrkan. Båda parterna
till-skrevo sig segern.
Skagern. Sjö ö. om Vänern på gränsen
mellan Västergötland, Närke och
Värmland. S:s ytinnehåll är 133 kvkm, höjden
ö. h. 69 m. Dess vatten avrinner genom
Gullspångsälven till Vänern.
Skagershult. Socken i Örebro län
(Edsbergs härad). 1 389 inv. (1932).
Skala (it. scala = stege). Bet.
indelningsgrund, måttstock. 1. Inom matematiken och
fysiken en linje, försedd med
numrerade tvärstreck, som användes vid
mätningar. 2. Förhållandet mellan bildens och det
avbildades mått vid likformig avbildning.
3. Inom musiken betecknar s. en stegvis
ordnad följd av toner inom omfånget av
en oktav. En skala kan vara diatonisk, som
dur- och moll-s. samt de antika
tonarternas och kyrkotonarternas s. (med
växlande plats för halvtonstegen), kromatisk,
enharmonisk, pentatonisk o. s. v. Nutida
musik experimenterar även med heltons-s. och
kvarttons-s.
Skalbaggar (C ole o’pt er a). En ordn.
In
sekter med bitande mundelar, kraftigt
kitinpansar, hårda täckvingar och stora,
hopfällbara flygvingar. Förvandlingen är
fullständig.
Skalbankar. Se Skalgrus!
Skåldaspillir. Se Eyvind Finnson!
Skaldediktning. Norska och isl. dikter
fr. 800—1100-talen, förf, av namngivna
skalder (i mots. till den äldre, fr.
okända diktare härrörande Edda-poesien).
Skalderna voro män, som reste omkring fr.
hov till hov, där de togo tjänst som krigare
och vid festliga tillfällen föredrogo sina
dikter samt till tack därför erhöllo
uppehälle och ofta rika hedersgåvor. S.
utmärktes av en stundom barockartad
konstmäs-sighet, som särskilt tar sig uttryck i
svår-tydda mytologiska omskrivningar, s. k.
kenningar.
Skalgrus. Subfossilå skal av snäckor och
musslor, mer el. mindre sönderkrossade. S.
bilda ofta stora högar (skalbankar)
invid forna el. nuv. havsstränder.
Skalholt [ska’olhålt]. Gård på s. v.
Island, biskopssäte 1056—-1796, Islands
förnämsta kulturcentrum under den kat. och
den ä. protestantiska tiden.
Skalka. Bet. att medels presenningar
och olika metoder för deras fastgörande
så säkra en däckslucka, att den ej bryts
upp av överbrytande sjöar. Bristfällig
skalkning har förorsakat många fartygs
undergång.
Skallagrimson, E g i 1, f. omkr. 900, d.
omkr. 982. Isl. skald och krigare, särskilt
berömd genom sin mäktiga stridsdikt
Ho-fzidlausn (»Huvudlösen»), varmed han
räddade sitt liv, då han fallit i händerna på*
sin fiende Erik Blodyx, och genom den
gripande klagodikten Sonartorrek
(»Sonförlusten»). Båda äro översatta av A.
Åkerblom i Nord, fornkväden (1899). S:s liv
skildras i Egil Skallagrimssons saga (sv.
övers, tidigast av A. U. Bååth, 1883).
Skallerormar (Cro’talus). Ett släkte
mycket giftiga amer. Huggormar med
tunna, hornartade ringar på stjärten,
vilka vid djurets rörelser frambringa ett
skallrande ljud. Dessa bildas vid
hudöms-ningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
