Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S. P. Q. R. ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5929
Springorm—Språkfilosofi
5930
orsakar stark klåda i stolgången, särsk.
nattetid. Jfr Maskmedel!
Springorm. Se Rots!
Springråttor (Dipo’did(e). En fam.
Gnaga r e med starkt förlängda bakben,
korta framben och lång, ofta tofsprydd svans.
Den mest kända arten är H ä s t spring-
SPRINGRÄTTA. Fotografi.
råttan (Alacta’ga sa’liens), som
förekommer på stäpperna i s. Ryssland och
mell. Asien. Den är ovan ljust gulbrun,
under vit och har en kroppslängd av
bortåt 20 cm.
Spri’nkler (eng. sprinkle = stänka).
Automatisk eldsläckningsanordning, best,
av ett rörnät med på bestämda avstånd
an-bragta öppningar, stängda av glasproppar,
som fasthållas av ringar av en lättsmält
metall. Vid eldsvåda falla dessa proppar
ut, så att vatten kan strömma fram.
Spri’nter (eng. sprint = rusa).
Kortdistanslöpare.
Sprit, spritdrycker. Se
Alkoholdrycker, Alkoholer!
Sproge. Socken i Gotlands län (Gotlands
s. härad). 292 inv. (1932).
Spru’del (tysk. spru’deln = spruta,
forsa). Varm källa med starkt tillflöde, i
vilken vattnet därför befinner sig i en
svallande rörelse.
Sprutfisk (Toxo’tes jacula’tor). En art
Abborrfiskar, som förekommer vid
Indiska oceanens kuster och anses skaffa
sig sin föda genom att spruta vatten på
insekter, så att de falla ned på vattenytan.
Sprutflaska. En med två rör försedd
glaskolv, vilken i kem. laboratorieteknik
har stor användn. för tvättning av
»fällningar», d. v. s. på filtrerpapper befintliga,
fuktiga pulvermassor. Vid blåsning i det
ena röret sprutar tvättvätskan i en fin
stråle ut genom det andra.
Sprutgurka. Sv. namn för Ecba’llium
elate’rium.
Spruthål. Hos broskfiskarna yttre
öppningen till första gälspringeparet, hos
valdjuren näsöppningarna.
Språk. I egentlig och inskränkt
bemärkelse: av levande varelser frambringade
ljud, vilka tjäna som uttrycks- och
med-delelsemedel; i vidsträckt bemärkelse:
varje meddelelsemedel (ljud, skrift, tecken,
åtbörder, m. m.). Det urspr. s. är givetvis
ett tal-s.; i och med att talet kunde återges
med vissa tecken uppstod ett skrift-s. S.
är på grund av många växlande orsaker
underkastat en ständig förändring såväl
ifråga om ljudlära som form- och
betydelselära; därigenom uppstå många olika s.,
som trots att de ofta ha ett gemensamt
ursprung äro varandra till synes
fullständigt olika. Inom ett och samma s. finnas
många skiftningar: dialekter och
riksspråk, liksom mell. det levande tal-s. och
det konservativare skrift-s. På grundval
av de olikheter, som råda mell. s. inom
olika områden, skiljer man mellan olika
s.-stammar. S. tillhörande en och samma
s.-stam anses gå tillbaka på ett gemensamt
ur-s. Vårt s. tillhör den s. k.
indoeuro-peiska s.-stammen, som delas i åtta större
s.-grupper el. s.-familjer: den ariska (d. v.
s. de indiska språken), den armeniska, den
albanesiska, den slavobaltiska, den
grekiska, den italiska (romanska), den
keltiska och den germanska. Den sistnämnda
s.-familjen, till vilken svenskan hör, delas
i tre grenar, en numera utdöd östgermansk,
till vilken bl. a. gotiskan hörde, en
väst-germansk, till vilken engelskan, tyskan,
frisiskan och nederländskan höra, samt en
nordisk, som frånsett vissa självständigare
dialekter består av svenskan, danskan,
norskan och isländskan.
Språkfilosofi. Vetenskapen om språkets
andliga innehåll. Den ordnar och
värderar språkmaterialet med hänsyn till dess
lämplighet som mänskligt uttrycksmedel
och klarlägger de psykologiska orsakerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
