Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6191
Sverige.
6192
lig inom dynastien Bernadotte.
Lagstiftningsmakten delar konungen med
riksdagen, vilken ensam utövar
beskattningsrätten. Riksdagen best, av första kammaren
(150 ledamöter, valda för 8 år av
landstingen och av elektorer för de städer, som
ej deltaga i landsting) och andra
kammaren (230 ledamöter, valda för 4 år av
rikets röstberättigade män och kvinnor
genom direkta val). Båda kamrarnas
ledamöter väljas med användande av
proportionellt valsätt.
Politisk indelning. S. indelas i
24 län och 1 överståthållarskap, det
senare omfattande endast huvudstaden. I
spetsen för varje län står en landshövding.
För den kyrkliga administrationen är S.
indelat i 12 stift med var sin biskop. —
Huvudstad: Stockholm. S. har
dessutom 113 städer, varav 2 med över 100 000
inv. Vidare finnas (1931) 51 köpingar och
206 municipalsamhällen.
Historisk översikt.
Forntiden (till omkr. 1050 e. Kr.). Stenåldern
(till omkr. 2000 f. Kr.). Bronsåldern (omkr.
2000—omkr. 500 f. Kr.). Järnåldern
(omkr. 500 f. Kr.—omkr. 1050 e. Kr.,
därav Vikingatiden omkr. 800 e. Kr.-—omkr.
1050 e. Kr.).
S:s älsta bebyggare antas ha tagit
landet i besittning vid istidens slut för omkr.
15 000 år sedan. Stenålderns svenskar voro
ett rent naturfolk, men med kännedomen
om metallerna spirade en blygsam kultur
upp; nu trädde svenskarna ock i beröring
med andra folk, från vilka den viktigaste
metallen, bronsen, måste importeras.
Kulturens framsteg tvingade till
arbetsfördelning och sammanslutning. Redan under
bronsåldern kan man tala om en sorts
riken, snarast bolag för handel, sjöfart och
stundom rövartåg. Under järnåldern
fortskred sammansvetsningen till större
samhällen, och S. kan anses färdigbildat, då
den bäst organiserade stammen, svearna,
efter sega strider med de övriga tagit
ledningen ; sist kuvades de likaledes inbördes
sammanslutna götastammarna (före 800 e.
Kr.). De germanska folkvandringarna
ökade beröringen mellan Nordens och
Syd-Europas folk. Deras sista utlöpare voro de
s. k. vikingatågen, av vilka de större
företagen kunna betraktas som en
skandinavisk folkvandring. Vikingatågen voro
oftast rent privata köpmans- och
sjörövar-färder men ledde stundom till grundande
av nya stater, viktigast det ryska riket,
som omkr. 860 organiserades av sv.
vikingar. Omkr. 900 hade samhällsbildandet
i den skandinaviska Norden nått därhän,
att de tre rikena Sverige, Norge och
Danmark uppstått; sammanslutningen
tenderade att gå än längre, och 900-talets stora
strider mellan de tre folken resulterade
tidvis i storriken, omfattande större delen av
Norden; dessa välden blevo dock aldrig av
varaktighet. Riksenheten var ännu svag,
bandet utgjordes egentligen blott av en
konung med huvudsakligen militär
befogenhet; f. ö. voro landskapen de viktigaste
enheterna, särskilt juridiskt
(landskapslagar, lagmän). — Vikingatidens politiska
kraftutveckling motsvarades av kulturell
livaktighet. Hantverket, ej minst
vapenfabrikationen, nådde tidigt en hög nivå och
en konstnärlighet snarast över europeiskt
genomsnitt. Bronsålderns bildskrift
(hällristningar), som saknade
utvecklingsduglig-het, avlöstes av den fr. utlandet införda
bok-stavsskriften, älst i runornas form, och
redan under vikingatiden fanns i Norden en
konstfull skönlitteratur (skaldediktningen),
av vars sv. alstring dock föga bevarats.
Medeltiden (omkr. 1050—1521).
Äldre medeltiden (omkr. 1050—omkr.
1250). Folkungatiden (omkr. 1250—1389).
Unionstiden (1389—1521). Från mitten av
1000-talet inträdde S. i religiös och
kyrklig gemenskap med det övriga Europa.
Redan på 800-talet hade enstaka kristna
missionärer besökt S. (Ansgar), men först
med 1100-talet fastställdes den sv. kyrkans
förhållande till påvemakten och
organiserades den i enlighet med andra europeiska
länders kyrkoväsen. Genom den kat.
kyrkan kom S. att helt annorlunda än förut
sammanknytas med det övriga Europa, ej
blott religiöst, utan även kulturellt (sv.
studenter vid Paris’ universitet) och
kyrko-politiskt (sv. andliga ombud i Rom;
påv-liga sändebud i Sverige). Det sv.
stats-området fixerades nu för flera årh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
