Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Swindon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6221
Swindon—Svinskötsel.
6222
gen pustelsvin, bindsvin oeh
europeiska vildsvin (Sus scro’fa).
Huvudsakliga skillnaderna ligga i skallens
form. De båda förstnämnda tillhöra s. och
ö. Asien, det sistnämnda förekommer utom
i Europa i n. Afrika och mell. Asien. I
Sverige fanns detta under forntiden
åtminstone upp till Uppland, numera finns det
endast s. om Östersjön. De tama
svinraserna skilja sig fr. de vilda framför allt i den
kortare nosen, den mycket högre skallen
och den längre ryggraden. Den gamla sv.
svinrasen (»skogssvinet») härstammar
troligen direkt fr. vildsvinet, som började
tämjas i vårt land redan under yngre
stenåldern. De europ. lantraserna kunna
uppdelas i två grupper, kortörade och långörade.
Redan på 1700-talet började en import av
kinesiska, fr. bindsvinen härstammande
djur, kännetecknade bl. a. av nästan naken
hud. De viktigaste av de därvid uppkomna
korsningsraserna äro de eng.
Yorkshire-och B e r k s h i r e-svinen samt de tyska
ädelsvinen. Jfr Svinskötsel!
Swindon [soi’ndn]. Stad i s. England
(grevsk. Wiltshire), betydande
marknads-och industriort. 62 000 inv. (1931).
SwinemiPnde. Stad i Tyskland i n.
Preussen (prov. Pommern), Stettins uthamn, en
av Tysklands största badorter vid
Östersjön. 20 000 inv. (1925).
Svinesund. Fr. Skagerak inträngande vik
på sv.-norska gränsen, i ö. fortsatt av
Idefjorden.
Svinfylking. Det nord, namnet på en
kil-formig stridsform (slagordning).
Svingel. Sv. namn på Festu’ca-a.rter.
Svinhufvud. Två sv. adliga ätter, av
vilka den ena, adlad 1574, numera endast
kvarlever i Finland, medan den andra, som
1581 fick förnyelse på gammalt adelskap,
ännu fortlever i Sverige. — Per Evind
S., f. 1861. Finl. jurist och politiker. Under
den ryska tiden blev S. avsatt fr. sitt
domareämbete och förvisad till Sibirien på
grund av sitt motstånd mot
förrysknings-politiken. Efter revolutionen återkom han
oeh var maj—december 1918 Finlands
riksföreståndare.
1931 valdes han till
Finlands president
såsom ett uttryck
för den av
Lapporö-relsen framkallade
nationella
samlingen. Jfr Finland!
Svinhult. Socken i
Östergötlands län
(Ydre härad). 662
inv. (1932).
P. E. SVINHUFVLD.
• Fotografi
Svinmålla. Sv. namn på Chenopo’dium
a’lbum.
Svinn. Den omständigheten, att delar av
vissa slags varupartier pläga gå tillspillo
vid uppvägning el. utmätning i mindre
partier el. genom avdunstning, torkning etc.
Svinnegarn. Socken i Uppsala län
(Åsunda härad). 570 inv. (1932).
Swinnerton [soi’nnaton], Frank, f. 1884.
Eng. romanförf., vars främsta verk är
Nocturne (1917; sv. övers. 1921).
Svinpest. Ytterst smittosam
svinsjukdom, förorsakad av en särskild bakterie.
S. kännetecknas av stark diarré med djupa
sår å grovtarmens slemhinna och
förekommer dels i en hastigt förlöpande form med
mycket stor dödlighetsprocent, dels i en
mera kronisk form. S. bekämpas genom
nedslaktning av hela de angripna
besättningarna.
Svinsjuka. Smittosam svinsjukdom, ofta
förekommande tillsammans med svinpest
men förorsakad av en annan bakterie. Den
angriper mest unga djur och förekommer i
ett flertal olika former.
Svinskötsel. I de nordiska länderna har
svinet hållits som husdjur ända sedan
järnåldern och intog vid den historiska tidens
början en framstående plats i
folkhushållningen. I våra dagar är svinskötseln av
stor betydelse i synnerhet för det
sydsvenska jordbruket, och svinskötseln har
utvecklats starkt i samband med
mejerihanteringens utveckling; avfallsprodukter från
mejerierna finna avsättning som svinfoder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
